Varfor hatar sa manga manniskor sig sjalva. Vad fasiken ar meningen med det. Jag vet kalla mig en hycklare. Men jag hatar aldrig mig sjalv. Jag hatar saker jag gjort, saklart. Jag har torterade mig lite och gjort daliga saker…. jag visste att jag skulle angra, och jag visste att jag skulle ogilla det? Ja. Naturligtvis hade jag som normal tonaring angest, det har val alla haft ( utan att veta vad angest var, eventuellt). Jag gjorde saker jag visste skulle forstora mycket utav det som jag hade.
Men for vad? Att fa kanna sig straffad over att inte fa ma tillrackligt bra? Jag vet inte ens svaret, och arligt jag tror aldrig jag kommer att kunna veta 100%. Jag tror att det var för att jag foddes in i en sadan underbar stabil familj…(stabil enda tills min pappa blev sjuk.) Rik pa allt det naturen gav oss, varldens snallaste foraldrar, jag fick allt jag pekade pa, vackert hem vid en skogsglanta. Jag fick alla mojligheter i varlden, men jag kande inte att jag fortjanade dem. Ingen sag mig, ingen sag oss efter min pappas sjukdom. I norrland skall man vara ihop med starke-jante.…och man skall noja sig med det minsta lilla. Nojd. Jag verkligen ogillar det ordet. Varfor skall man vara nojd? Nojd med vad? Att man inte fick den hjalp man behovde? Att grannarna ansag att….” nej, men inte behover NI hjalp, det blir sa bra det har… ” ! Ett skamt.
Men vem bryr sig. Varfor spelar det nagon roll alls. Jag har det liv jag lever just nu, och det ar mitt. Ingen annan skall, och kan leva det. Jag ska leva det medan jag kan. Jag kommer oppet att saga ”hej varlden jag verkligen fucked up det, vissa ting ” Eftersom jag gjorde. Jag var generad och skamsen, och var alltfor radd for att visa mitt ansikte till nagon for en tid, och som bara gjorde det varre, forstas.
Men ingenting kan ta bort vad jag redan hade. Ingenting kan ta bort mina barndomsar av sang, dans och musik. Ingen kan nagonsin rora det, och det var mycket utav mitt liv…har jag forstatt nu. Ingenting kan ta bort passion och talang. Jag har alltid varit en oppen person. Jag tror att man aldrig slutar lara sig om varlden, och allt om livet i allmanhet. Allt hander av en anledning. Det tog mig en tid att forsoka hitta en anledning, och se ljuset igenom allt. Men ingen annan kan. Eftersom ingen annan ar jag. Och jag fortjanar det. Alla fortjanar det. Sluta hata dig sjalv. Forlat dig sjalv, och forandra dig.
