Jag skulle finna det besvärligt att anpassa mig tbx till svenska samhãllet igen om jag skulle behöva. Ärligt talat så har jag slutat längta. Att längta efter små skit saker…helt ovãsentliga ting i gemene mans liv. Jag blir istället orolig över mitt tänkande. Lãngta efter familj och vãnner, är en annan sak, men det andra…det gör mig orolig. Snart förintas det nog från mig, sakta men sãkert…. Hoppas jag.
Jag är fortfarande orolig õver att jag lägger så mycket energi med att fundera över detta med att våra 4 bussar som vi skall fösa in våra turister i, när den står på parkeringen på flyget, dvs – 4 bussar i rad med bokstäver A, D, C och B i sin turordning( alltså hullerombuller)…i rad. Varför ej hava bokstäverna i sin ordning? A, B, C, och D som siste buss är det optimala. Det måste vara så, annars blir svenskarna stressade, lätt fundersamma över oordningen…hahah!
Man är ju sjuk när man tânker sådana här tankar som jag och 78% gör från Skandinavien. Vad heter sjukdomen?
Som fotot nedan. Kika pa kocken på vart hotell som här ãr synes med Maxieboy.. Han kommer varje kväll ut efter våra 4rätter som ätits, och gar fram till varje bord och fragar hur maten var. Vem tar sig tid att gõra det i Skandinavien? Jag älskar denna vãrmen och omtanken. Man bryr sig och tar sig tid, PERSONLIGEN och det ar det egentliga viktiga än att det mesta skall vara så mycket till punkt och pricka.
Bästa Italien, du ar så enkel att älska !
Posted with WordPress for BlackBerry.