Jag har fatt en otrolig present som finner inga ord, bara stumhet. Det passar a andra sidan bra da jag fortfarande ej kan tala. Jag funderar fortfarande pa om det ar en tidig 40 ars present. Jag har fatt en klocka, och det ar inte vilken klocka som helst. En Cartier <3
Det har varit rena rama julaftonen har sedan jag kom hem i lordags eftermiddag. Jag har blivit sa ordentligt uppassad och omhandertagen av min kare pojkvan.
Italien har forvanat mig. Jag hade fortfarande feber i sondags sa det var lite oroligt har i la famiglia huset. Febern har ej viljat ge vika, sa de forsokte fa tag i en doktor som kunde kika forbi. Dock hittade vi en doktor nagra kvarter bort ( allman doktor, ej privat). Leonardo trodde jag hade drabbats av lunginflammation. Det visade sig vara varken bronkit eller lungis sa vi fick endast utskrivet ett recept med antibiotika ( 7dagar). Wow vi kakar val 10 dagar i Sverige.
Det lustiga var att vantetiden var 2min. Vi behovde inte betala en euro. Vi fick utskrivet ett recept. Jag fattar fortfarande noll(??) Det var sondag. Leonardo han bara, jamen du hade ju inga varst farliga symtom. HAHAHA, meeeen vad spelar det for roll? Det ar val att man tar upp tid hos en lakare som spelar roll?
Tackar tackar min gulleplutt for denna overraskning som kommer ga till historien 🙂 som en materialistisk pryl, men ack sa orgasmerande det ar…
Skall forsoka skriva ihop lite funderingar i veckan, just nu har min hjarna gatt pa hogvarv och bara maste lugnas ned nagra dagar. Tills dess lyd detta budskap: Livet blir sa mycket roligare och enklare sa…
Kram pa ER