Idag har jag jobbat sen tolv och kom hem nysd så har inte hunnit med bloggen 😉 Ska försöka få lite sömn nu tänkte jag så blir det mer updates imorn 🙂
Berättar om gårdagen nu istället 😉
Igår hann jag med träning, och mamma och jag lunchade hos mormor och morfar.. Följde sen med mamma ut till landet. Gick promenix med hundarna och pratade under dagen med Frida i sammanlagt fem timmar över telefon 😉 Shit hur kan två personer ha så mycket att prata om? Är otroligt glad att vi har det såklart., det skulle ju va lite illa om vi ringde till varann eller skulle umgås och ingen har nåt att säga 😉
Personligen har jag svårt för folk som aldrig säger nåt, och tro mig det är många man har runtomkring sig som är så. De här som man ställer sjuttio frågor till för man hoppas att få igång en konversation och som svarar kort och koncist på varje fråga och inte säger nåt själva. Och om man pratar om sig själv svarar de lika kort. ”hur går det på jobbet?” ”Bra” ”Hur var din semester?” ”Bra” ”Hur mår du?” ”Bra” – ”Ja okej, själv så är jag rätt stressad på jobbet just nu ”Jaha?” ”Och har rätt mycket privat också” ”Mhm?”...
Ja ni vet den dialogen… Det jag älskar med Frida är att hon kan prata väääldigt mycket MEN har en otrolig berättarförmåga. En sån person som kan berätta om en händelse eller annat på ett fångande, gripande sätt som gör att man VILL lyssna. Finns folk som pratar och pratar om sig själva och sitt liv i timtal på ett totalt ointressant sätt, ytligt tjat och mer det där att bara låta käften gå för sakens skull… Sen finns det de som sagt som har vad jag kallar berättarförmåga. Som nästan kan få vad som helst att låta intressant. Det är väl det som gör att jag och frida kan prata med varann hela dagar utan att tröttna, för vi kan få en liten liten sak att låta intressant (enligt oss själva iallafall) i flera timmar, analysera, älta, eller skämta om det tills man tror man nått en gräns som vi lyckas dra äääännu längre…