… när vi är tillsammans…
Kvalitetstid igår när jag kom till Norrköping….
Träffade mormor och morfar först och senare under kvällen sågs jag, Johanna och Maria <3
Vi har varit vänner i många många år och vår kontakt har i vissa perioder varit bättre, andra sämre, men grejen med vissa vänner är att man vet att de finns i ens liv, oavsett. Och man vet att det bara är ett samtal bort (eller en bilresa i vissa fall). Vissa perioder hörs vi flera gånger i veckan, andra perioder dröjer det månader, men man vet att vi aldrig släpper taget och det härliga är att när vi ses så är det som att man uppdaterar vart man befinner sig just nu i livet och kör på som vanligt oavsett hur lång tid det har gått…
Det fina med vänner som vi som känt varandra så länge är att man känner varandra så utan och innan. Vi vet var och en hur de andra fungerar. Vi kan varandras historia, har delat varandras erfarenheter. Man har genom åren gått igenom både sorg, glädje och stora livsförändringar där vi alla har varit en del i varandras liv hela tiden. Det kan kännas skönt när någon man pratar med vet vad man gått igenom under åren. Vet vad/vilka man varit ledsen respektive arg över, vilka situationer man har befunnit sig i, kriser man gått igenom, stora förändringar i livet, separationer, upp- och nedgångar. Allt. Det är guld värt att inte behöva dra hela sin livshistoria för någon för att ibland kunna förklara varför man är eller agerar som man gör idag. Vad man bär på, vad man varit med om. Vad som ibland påverkar sättet vi ser på saker och ting och hur vi beter oss. Det är en stor trygghet att ha såna vänner. En trygghet som är otroligt värdefull <3
