Saltlakrits! Jag som älskar saltlakrits blev ju superlycklig när vi fick in de här superdupersalta godisarna igår! Jag vill tro att kroppen har något behov av saltet i saltlakrits, för jag kan riktigt känna att det vattnas i munnen när jag ser sånt här salt godis och känna lite abstinens 😉
Asså, sjukaste btw de här dagarna gällande mina resor! Häromdan kliver jag av tåget i Norrköping och har massa packning och har hunnit typ tio minuter från tågstationen när jag märker att jag glömt min väska med alla kort, pengar, ALLT! Asså paniken jag fick! De som såg och hörde mig springa som en idiot längs norra promenaden i Norrköping måste fått en chock.. typ sprang och tjöt samtidigt medan jag pratade för mig själv och ba’: ”det här händer bara inte, det här är inte sant!!! Det här är ju pricken över i:t på alla händelser de här fucking dagarna!! varför? Varför?? VARFÖR?!?!”
Kommer till stationen och har blodsmak i hela munnen och känner bara för att kasta ifrån mig alla andra väskor och påsar jag springer med i famnen., ser att tåget konstigt nog STÅR KVAR men precis när jag kommer går spärrarna ner och jag får inte springa över spåren… Står och trampar och börjar typ böla… Är såååå nära nu, snälla snälla låt mig hinna! Låt mig hinna! Och…. jag HANN 🙂
Höll på att famna om personalen på tåget som kom i korridoren med väskan, vilken lycka!
Andra grejen som händer är idag då efter pärsen häromdan… Måste åka till Norrköping och hämta grejer inför helgen, så bestämmer mig för att ta ett tåg som går 18:51 så tar det väldigt lugnt på vägen från jobbet för jag har så god tid på mig… ehum… Vad händer? Jo går på tunnelbanan och precis innan t-centralen stannar tåget och de ropar i högtalarna att det slagit lågor om ett tåg framför så vi måste stå still tills de kommit på vad det är… Lågor?! Vi är fast i en tunnel OMG, paniken stiger hos mig något enormt och den blir inte bättre av att en unge bredvid mig börjar gråta och frågar sin pappa om vi alla kommer dö… Jag tittar på ungen och börjar själv nästan gråta… Snälla, jag kan inte bli fast här, snälla.. bara vi inte exploderar, bara vi inte exploderar… Och bara jag inte missar mitt tåg…
Som tur var fick vi börja rulla efter en stund och överlevde fram till t-centralen.. Mitt tåg mot Norrköping var försenat med fem minuter också så ka ching! Det gick bra ändå 😉
Nu har jag skrivit massor så tack för att ni orkat läsa 😉
See ya!
Love/V