Jag känner mig SÅ peppad att gå upp kl.6 imorgon. Lördagmorgon och skriva tenta. NOT!
Idag har jag jobbat så har inte hunnit plugga ordentligt heller men däremot satt jag hela dagen igår. Unnade mig en stoor godispåse oxå 🙂 Tyckte jag var värd det efter att det ändå gått så bra (för det mesta) med mitt sötsaksförbud. Vi kanske btw ska ändra förbud till minskning? Lite mer passande. Lite mer realistiskt mål känner jag lite spontant?
Jag har kommit underfund med att jag kör det där konceptet med att ”unna mig” om typ allt. Jämt. Det gick upp för mig när jag säger det på Hemmakväll till Linnéa som jobba då: ”nä men om jag skulle unna mig lite godis, har ju ändå gått väldigt bra med mitt sötsaksförbud nu och jag ska ju sitta hemma och råplugga”. Sen ringde en liten klocka i mitt lilla huvud. Sa inte jag så för typ två dagar sen hemma hos mamma också? Att jag ”faktiskt får unna mig lite”. Och när jag tänker efter… Kommer inte de orden från mina läppar väldigt ofta? Det måste de nog göra eftersom då en av mina bröder kontrade den kommentaren med: ”Ja det är ju bara det att du har kört med anledningar att få unna dig saker varje dag i typ tio år nu”.
Och då gick det upp för mig att (dock inte VARJE dag!) att jag ofta kommer på anledningar till att jag ska få unna mig saker, framförallt att shoppa. Jag kommer liksom alltid på något bra argument till att jag ska få tillfredsställa mina behov. De vanligaste argumeten handlar om att jag är värd att unna mig för att jag har gjort något väldigt bra. Det är bara det att jag räknar in väldigt mycket i det där med ”bra”. Det kan liksom va allt ifrån att jag är bra för att jag befordrats på jobbet till att jag är bra för att jag har gått ut med soporna. Har man den synen förstår ni ju att man alltid hittar anledningar 😉
Well, well, jag unnade mig väldigt mycket godis häromdan iallafall, för att göra en lång historia kort. Önska mig lycka till på tentan nu snälla ni, det lär behövas!
Lycka till!