Trots utekväll och det faktum att jag somna fem i morse hindrade inte det min lilla kropp från att vakna klockan sju på morgonen utan att kunna somna om.
Vid tolvtiden gick jag promenad med Fia, i Vrinneviskogen… Hahaha, mycket skratt längs milspåret kan jag säga 😉
Jag har fått inse att jag inte är lika modig eller spänstig som när jag var barn. Skulle hoppa från en liten sten och är helt stel så det känns som knäna ska krossas när jag landar (den var typ femtio centimeter hög). Jag var jätteförvånad över att jag knappt klarar att hoppa från en sån höjd med tanke på att jag minsann till och med hoppa från hustak när jag var yngre, vilket jag skröt om till Fia medan vi gick längs vägen.
