Såhär träffade jag den perfekta mannen!

Då jag inte inte fått min systemkamera än, så väntar jag med att lägga ut bilder på mina outfits. Alla bilder som jag lägger upp kommer från mitt befintliga kamera album. Så vi kör lite presentationer, minnen och upplevelser nu i början. Jag tänker att alla nya läsare måste få bilda en egen uppfattning av mig. Hur gör man det då? Det är svårare än man tror att summera och presentera sitt liv för någon man inte känner. Jag får väl göra mitt bästa, så får ni självklart tycka till. Lämna gärna en kommentar eller två! 🙂

Så, saftig rubrik va!?

Jag får ofta många frågor om förhållandet med min man. Älskar att svara på de, kärleken är det vackraste som finns och jag önskar innerligt att varje människa vid något tillfälle får uppleva en egen Houssein. Jag ska försöka få med några av de frågor vänner och bekanta ställt.

Hur träffades jag och min man egentligen? Hur har vi det? Hur är det att vara gift vid ung ålder? Hur hanterar vi ålders skillnaden på 11 år? I’ll tell you all about it.

Tro det eller ej, men vi träffades på gymmet. Houssein har varit ett hälsofreak sedan ung ålder och hängde på gymmet nästan alla dagar i veckan. Tur för mig då jag hade kommit in i ett bra träningsmode. Jag var där ofta. Minns att jag länge tänkte, men Gud, kan han slappna av en aning, han verkar ju sjukt stroppig. Vet inte varför man alltid ska vara en hater i början haha.

En dag fick jag upp vänförfrågningsförslag på mitt flöde på Facebook. Houssein Alali, och så stod det hur många vänner vi hade gemensamt. Jag tänkte i några sekunder, så gjorde jag det. Jag skickade en vänförfrågan till honom. Jag var nyfiken, och ville lära känna nya människor. Den här versionen tror ju verkligen inte min kära man på. Han tror att jag var störtkär redan i början. Think again Bobo. Haha.

Han accepterade min vänförfrågan och kommenterade någon bild på mat som jag lagt upp. Efter det skrev jag ett privat meddelande till honom. Min första mening var: Killen från gymmet! Låt mig bara påminna er om att JAG la till han som vän, JAG började skriva till honom och det är kanske det bästa jag gjort. Våga våga tjejer!

Mina vänner tyckte såklart att jag var galen, då detta beteende inte alls var likt mig. Jag är uppvuxen med religiös uppfostran och pojkvän var inte något som var acceptabelt för mig. Så när jag växte upp var jag världens pojkflicka och hade bara killkompisar, jag accepterade det, och tyckte att det var ett vettigt sätt att tänka på. Mina intentions med H var dock goda och jag hade inga planer på att bli kär.

Minns att jag bodde i Stockholm och  jobbade på SVT som produktionsassistent den perioden. Varje dag efter jobbet åkte jag hem, fixade och trixade lite, sedan var det dags att logga in på Facebook och chatta med H. Det var något jag såg fram emot. Han var sjukt rolig, snäll och charmig. Vi chattade i ungefär två hela månader innan vi bestämde en träff. Vi träffades och fikade i Espresso House. Sedan var det kört. I was hooked.

Vi träffades i flera månader, fikade, gick på bio, promenerade tillsammans osv. Till slut presenterade jag honom för min familj och vi påbörjade processen. Han bad mina föräldrar om min hand, vi förlovade oss och till slut gifte vi oss! Vi hade en liten fest för familj och närmsta vänner.

Idag har vi som sagt varit gifta i lite över ett år. Det var en stor omställning att flytta ihop, men väldigt roligt. Det finns ingen i hela världen som kan muntra upp mig som han! Vi älskar oftast sönder varandra. Det finns dock dagar då vi vill strypa varandra haha. Så är det, allt kan inte alltid vara bra, det vore ju sjukt tråkigt. Man hade inte uppskattat det som man har om inte man kämpat för det. Vi har, precis som alla andra par haft motgångar, men vi löser alltid våra problem tillsammans och anpassar oss efter varandra rätt så bra!

Sist men inte minst, åldern. Om man frågar mig så är det bara en siffra. Om du känner dig mogen för giftermål, förhållande eller vad det än kan vara, do it! Det värsta som finns är att ångra chanserna man aldrig tog. Vad har du att förlora? För mig kändes han rätt, och att han är 11 år äldre än mig tänker jag bara på när någon frågar hur gammal han är. Eller om han själv pratar om det. Så, min slutgiltiga fras är nog ändå att följa sitt hjärta, och vara villig att kämpa för det man vill ha.

Här kommer bilder på mannen denna uppsats handlar om. Man of my dreams, ladies and gentlemen: Houssein Alali!