Jag har insett att jag mår som bäst när jag får utvecklas, gå framåt… i England (dom sista månaderna) kände jag hur jag började stå stilla. Jag utvecklades såklart men jag kände inte av det. Det var då som livet stannade. Började må dåligt, lite låg… sedan när jag kom tillbaka till Sverige var jag överlycklig, ungefär en eller två veckor. Sedan stannade det. Det hände ingenting i mitt liv. Nu studerar jag ryska, jag gör något, jag känner hur jag utvecklas. Min livsgnista har kommit tillbaka!! Lyckan 🙂
Jag har alltid kämpat, i hela mitt liv. När jag kom till Sverige som sjuåring, ingen svenska och genast hoppa in i skolan, efter någon vecka. Det har varit tufft.
I gymnasium studerade jag, samtidigt som jag arbetade, samtidigt som jag tränade varje dag och jag hann även umgås med mina vänner och ha det roligt!! Ni hör ju själva, jag har ALLTID gjort något, som stimulerat min hjärna och kropp. Det är då jag mår som bäst.
Jag tror dom flesta människor fungerar så, bara att vissa behöver göra mer än andra. Jag själv blir så sjukt lätt rastlös. Kan inte ens kolla klart på en film. haha
