Jag är verkligen världens lyckligaste människa. Jaajaa ni kanske tycker att jag tjatar. Men jag tror inte ni förstår vilken jäkla lycka det ÄR att jag ÄNTLIGEN har kontakt med min syster. Så mycket frågor, saknad, smärta… ja livet har då inte varit lätt. Jag har ALLTID undrat om båda mina systrar lever… ett tag trodde jag inte att dom levde, pga barnhemmet inte kunde hitta min ena syrra. Ja, från alla frågor, saknad och allt så har jag ÄNTLIGEN fått kontakt med min ena syster. Har ju något från min familj i Ryssland… LYCKA!!!!!
Visst, jag har förlorat många människor i mitt liv och jag förlorade den viktigaste människan i mitt liv när jag var 5 år, min mamma. Man är sjukt beroende av sina föräldrar i den unga ålder. Jag har även förlorat min pappa i unga år. Dock var jag då redan adopterad hit till Sverige.
Men ja, jag är världens lyckligaste att äntligen fått kontakt med min ena syster. Samtidigt är jag så rädd. Jag är såååååå rädd att förlora henne!!! Hon svarade inte på hela dagen igår och jag trodde jag hade gjort något fel. Exakt samma sak kände jag när mamma dog, jag trodde det var mitt fel. Men så är det ju självklart inte. Min syster skrev till mig imorse, hon var ju som sagt ute på äventyr med sin man.
