En egenskap jag faktiskt är rätt nöjd med är att jag INTE gillar när människor jag bryr mig om mår dåligt. Jag har alltid kastat mina problem åt sidan för att finnas där.
Förut bodde jag granne med en kompis. Jag åt familjemiddag, hon ringde och grät för dom hade gjort slut. Jag kastade mina bestick och sprang till henne för att trösta henne.
Eller en annan gång. En annan vän som glömde att äta. Hon ringde mig så fort hon började känna sig svimfärdig. Jag kastade då allt åt sidan och sprang till henne och lagade mat till henne.
Men det har självklart varit på gott och ont…