Jag har i hela mitt liv gått min egna väg. Många gånger är det super läskigt. Speciellt att ta första klivet till ett okänt mark. Om man säger såhär, jag och min familj är som dag och natt. Jag är inte alls dom. Även om dom försökt & försöker forma mig som dom. Jag har gjort många saker som jag inte är stolt över. Rent ut sagt skäms över. Men det är väl så när man växer upp. Men iallafall, jag går min egna väg.
Jag är kristen… jag tror på Jesus… Jag har blivit räddad… ingen utav min familj är kristen. Dom är nästan emot det. Men som tur accepterar dom det mer och mer.
Det jag vill säga är att GÅ din egna väg. Våga sticka ut! Det är inget farligt. Visst, det kommer människor på vägen man förlorar. Men antagligen var dom inget att ha ändå.
Oj så många ggr jag gjort saker och ting, som jag vet att i framtiden kommer mitt hjärta brusta, i framtiden kommer jag må dåligt över det här. Men man lär sig utav misstagen.
Folk kan ge mig tips och råd, men jag kommer ändå ALLTID gå min egna väg. Men visst, sådana där JÄTTE stora saker här i världen, som lån lyssnar jag ju såklart på. fniss
