Är inne i en sån deppfas.. Känner mig nedstämd i princip hela dagarna och det är som värst när jag ska sova. Känns bara som att de här 18 åren jag har levt så har jag inte uträttat något. Vem är jag bland alla 7 miljarder människor på denna jord? Har alltid vänt mig till musiken förut men inte ens den tycks hjälpa mig nu. Känns även som att jag bara blir sämre på att sjunga. Brukade ha en klar och fin röst, men nu känns den mest bara ansträngd 🙁 gör mig så ledsen… Musiken har alltid varit den jag är.
Sedan att ALLA mina vänner går in i förhållanden och berättar alla deras söta historier medan jag är patetiskt ensam. Känns som om jag inte duger till någon. Hittar bara fel på mig. Får också höra av främst min närmsta kompis att jag är aggressiv och det sårar för jag försöker inte vara det. Jag blir arg före jag blir ledsen. Så oftast när jag är arg så är det för att jag är riktigt ledsen. För jag gråter så sällan. Till och med ibland försöker jag grina men får inte fram något. Alla känslor är bara instängda någonstans inom mig som jag inte kommer åt och vikten blir bara tyngre och tyngre. Vill bara bli fri från allt men vet inte hur jag ska gå tillväga. Vill flytta. Långt bort härifrån. Men tror att jag bara kommer ta med problemen dit med. Som en ande som förföljer mig.
Det är bara fyra månader kvar av gymnasiet och jag hoppas att när jag slutat att jag kan komma i fund med mig själv och göra saker jag mår bra av. Jusst nu får jag bara härda.