Jag håller nog på att gå in i en höst/vinter depression. Jag känner typ inget hopp om livet. Varken vardagen, framtiden, jobb, körkort, ingenting.
Imorgon skickar jag iväg ett brev till kiruna om framtiden. Och om 1-2 veckor, som det ser ut nu, befinner jag mig inte i Bureå/Skellefteå. Så jag vet att framtiden finns. Men jag kan ändå inte känna den så som förut.
Men det går över. Det blir bättre snart!
