Det finns två olika sorters söndagar. Den söndagen då man vaknar tidigt i sin mjuka och sköna säng, men drar sig i någon timme innan man går upp. Hela dagen spenderas med att ta hand om sig själv, ansiktsmask, hårmask, hela köret.
Sen finns det den söndagen som börjas med att man är alldeles för trött, ont i kroppen och ser ingen anledning att kliva upp ur sängen för man har ont ÖVERALLT. Hela dagen spenderas med att man tycker synd om sig själv och man tänker på hur skönt det skulle vara att återgå till sina vardagliga aktiviteter, som att ”springa en mil”. När man i verklighet inte ens skulle göra det om vi var friska.
Jag har haft söndagen nr.2. Finns det något mer att säga? Vilken söndag har ni haft?
