Hej Pluttisar.
Står framför min tvättkorg och funderar på om jag
ska ta itu med den idag eller förtränga den och ta itu med den en annan
gång, kanske nästa årtionde eller något sådant. Jag vänder på klacken
och går ut ut tvättrummet och då hör jag hur det skriker om tvätten,
snälla tvätta oss idag, hallåååå vi är smutsiga need washing, hallåååå.
Är det likadant för er när ni vet att ni måste tvätta eller städa att
när ni försöker undvika något stenhårt, och ni blundar och verkligen
försöker ignorera arbetsuppgiften att det liksom ligger i bakhuvudet
och maler och maler tills ni har gjort det. Hos mig är det så att jag
liksom tillslut inte ens kan gå in i tvättrummet för där ligger tvätten
och liksom utmanar mig att tvätta den och till slut ger jag upp och gör
det fastän jag velat vänta lite mer med det.
Jag
har också försökt att ignorera alla strumporna jag tagit ut från
torktumlaren och som jag lagt på sängen i gästrummet. Jag vet att det
är dags att ta itu med dom och para ihop dom enligt färg, och enligt
hans och hennes, men jag vill hellre ligga i soffan äta dumle och vänta
på att något bra ska börja på TV.
Är ni som jag att ni känner att ni smiter
undan och att det väntar på er när ni går förbi och ser typ tvätten ni
behöver vika ihop, eller tvätta, eller all disk ni borde stoppa in i diskmaskinen och att
ni inte kan slappna av förrän ni gjort det??? Egentligen borde man
bara rakt av strunta i alla måsten med hushållsarbete men då skulle det
väl bli kaos till slut så nu har jag bestämt att jag ska vika ihop
strumporna och jag ska tvätta upp smutstvätten i tvättkorgen, MEN JAG
VET INTE NÄR, bara att jag ska göra det……………………
XOXO Emma