Hej sötnosar.
Har nu gått ett tag med ångestkänslor och en stor tung knut i magen, humöret har varit upp och ner, jag har varit ömsom glad och ömsom ledsen. Har inte haft någon lust att skriva, umgås med vänner eller något annat för den delen och det värsta av allt är att jag vet inte riktigt varför det är så här.
Jag kan sätta mig och titta på TV men efter en halvtimma så har jag inte fattat ett dugg av vad som hänt i tv-filmen jag började titta på, för huvudet och tankarna har varit någon annanstans och jag vet inte ens om det var något speciellt jag tänkt på medan tankarna vandrat jag vet bara att jag går runt som i en dimma, något slags töcken.
Känner mig konstant trött och vill egentligen bara sova, vilket jag gör också väldigt mycket och väldigt länge och ändå så känns det inte som om jag var utvilad, det känns mer som om jag var född trött och bara ska sova resten av livet som om jag trots all sömn jag får ändå inte får tillräckligt.
Ibland kan jag känna att jag inte får luft som om någon höll mitt huvud under ytan och bara släpper på lagom så att jag får ett andetag men inte mer, som om något hindrar mina lungor från att öppnas upp och ta djupa andetag i en jämn ström utan bara en liten suck med luft lite då och då. Det känns som om lungor och kropp håller på att sprängas utan att jag kan göra något åt det.
Näää, jag vet inte vad som är fel men jag hoppas att det går över snart för munnen är trött på att le när hjärtat och kroppen gråter. Jag är trött på att säga att jag mår bra när någon frågar, för att inuti kännas som om jag håller på att gå i tusen bitar, vad är det som händer, jag vet inte…..men jag vet att just nu mår jag inte bra, och visst alla kan vi inte vara på topp jämt men det här är olikt mig och det skrämmer mig, så om ni undrar varför jag inte uppdaterat bloggen jämnare så har ni en del av svaret här.
XOXO Emma
