Jag hatar att vara ensam. Jag hatar att känna ensamheten krypa på när alla andra gått och lagt sig och det blir tyst. Precis så känns det nu. Har inte sovit själv så länge jag kan minnas därför är det inte så konstigt att jag känner såhär nu när du är borta. Jag visste att det skulle bli jobbigt, men inte såhär… Förra året var likadant men inte på samma sätt? Han som då var min nyförälskelse är nu min bästa vän och allt känns meningslöst utan honom. Jag vet att klockan är mycket och att jag är lite fjantig men fan vad jag hatar det här. Godnatt älskling. Kom hem nu.
