Hittade ett mycket målande citat om sorg i boken 39-års krisen som jag precis läst ut.
”Det värsta med sorg är att den inte försvinner. Allt eftersom tiden går späds den ut en smula.Man upptäcker att man anpassar sig till smärtan och vänjer sig vid den och bär den kring axlarna som en gammal tung sjal.”
