Jag tror att många av oss tyvärr varit utsatt för otrohet och/eller själva varit otrogen. Jag kan bocka av bägge varianterna, med svansen mellan benen för det senare alternativet.
Jag var otrogen mot min första riktiga pojkvän som jag var 15 när jag blev tillsammans med. Otroheten skedde när jag var 17 år efter att ha blivit blixtförälskad i det vackraste jag hade sett i mitt liv tills då. Efter vår lilla romans hade jag så dåligt samvete inför min pojkvän att jag höll på att gå åt – därför erkände jag vad jag hade gjort efter några månader, för att kunna andas igen. Egoistiskt eller inte att belasta honom med mina sopor, men jag anser att människor har rätt att veta vad som sker bakom deras rygg, både snygga och fula saker.
Jag blir fly förbannad när jag hör människor ursäkta sina svinerier och dyl. med devisen ”det man inte vet mår man inte dåligt av.”Jag föraktar rent av sådan feghet och hyckleri – men bedrar inte bara sig själv utan även en annan lyckligt ovetande människa som antagligen förtjänar kärlek och respekt.
I alla fall- min pojkvän gjorde genast slut efter min bikt och han kallade mig hemska saker (med all rätt) och var såå arg – dock tog det inte länge innan vi blev ihop igen. Jag kan ju meddela att han var otrogen tillbaka lite senare och att vårt förhållande inte var något att bygga på men att vi idag 20 år (!) senare är polers…lite kul tycker jag. FIRST LOVE, liksom…
Kollade nyligen på ett avsnitt av Dr. Phil om otrohet och han menar att män i större utsträckning än kvinnor är otrogna. Mäns otrohet beror i första hand, enligt Dr Phil, på att de är missnöjda med sexlivet på hemmaplan…Det stämmer säkert, men jag vill gärna tillägga min teori -att det till sto del handlar om bekräftelsebehov som ofta härrör från dålig självkänsla. Förvisso kan ju den dåliga självkänslan ha uppkommit av att de ev. blivit förvägrade sex hemma under en period och att de på så vis känner sig kassa…
Att hämnas är viktigt för många när de kommer på att de blivit bedragna. Själv har jag gjort lite småhämnder på de två killar som jag vet var ute och fulade sig när vi var tillsammans och även om jag har lite svårt att ta orden i munnen så måste jag medge att hämnden kan vara ganska ljuv!
På något sätt återställer man balansen av sin krossade självkänsla när man får platta till de små skitkorvarna och markera att man inte accepterar deras skitbeteende!!
Jag säger inte att man inte kan förlåta otrohet, för det kan vissa – det har jag sett på mycket nära håll. Det jag menar är att de som blivit utsatt för sveket ska få veta om att ett svek har skett och sedan (om den som varit otrogen ber om förlåtelse och vill få det att fungera igen) själv få välja – vill jag försöka förlåta eller vill jag gå?
Hittade dessa bilder på nätet, som borgar för att den den försmådda kvinnan agerar utåt när hon blir trampad på…
Jag tror på dessa två meningar, av okänd källa:
”Män är rädda för att bli nobbade. Kvinnor är rädda för att bli lämnade.”
”Om män lämnar gör de det när de har träffat en ny kvinna. Kvinnor lämnar sina män när de har träffat sig själva.”