En sak som jag irriterar mig oerhört mycket på hos ”folk” och hos mig själv, inte minst, är när man använder sig själv som norm!
Jag anser att det är bra och riktigt att ha sina principer, men den enda man bör tillämpa dem på, är sig själv!
– Varför ska det vara så svårt att acceptera att andra inte är precis som en själv?
– Varför ska det vara så svårt att se på sig själv utifrån?
– Varför ska det vara så lätt att vara självgod?
– Varför ska det vara så svårt att känna äkta empati innan man upplevt samma sak själv?
– Varför ska det vara så svårt att uppbåda överseende med och förståelse för andra människor som väljer/måste ta andra vägar i livet än en själv?
Det finns 1000 sätt att se på en sak…