En sak som jag tycker är jävligt tröttsamt är människor utan självkritik!
På bloggar och irl är det så oerhört lätt att avfärda kritik (nu talar jag inte om elaka personangrepp, utan hyfsat saklig kritik) med att folk bara är ”avundsjuka” – har ni tänkt på det? Det fenomenet har blivit mer regel än undantag.
Hur ska den personliga utvecklingen och samhället kunna förbättras om vi människor ständigt undviker att reflektera över våra beteenden och hur vi uppfattas och tolkas av andra?
Eftersom livet, för de allra flesta, är ett samspel med andra människor kanske man bör inse att det inte räcker med att själv avguda sitt ”fläckfria” jag?
Bild google.
Dags att se sig själv i ljuset av sina medmänniskor?