Tittade precis på en underbar och mycket välgjord dokumentär av Olle Häger och Kjell Tunegård om ett av Sveriges finaste par!
Tänk att de fick varandra efter så många år, det kallar jag romantiskt! Grymt coolt och oerhört starkt av dem att tro så hårt på sin framtid och kärlek att de aldrig släppte taget om varandra trots all skepisim och hinder de mött under vägen.
Jag är mycket fascinerad av Daniels Westlings styrka – själv hade jag ALDRIG fixat det – jag hade dragit long time ago om jag var i den situationen. Jag beundrar verkligen honom – vilken MAN, det borde finnas fler av hans kaliber!
Sedan kan man ju alltid diskutera vårt statsskick med en icke folkvald chef som låter sin dotter vänta i drygt åtta år på att få gifta sig med mannen i sitt liv. Men som man brukar säga – slutet gott och det är ju det viktigaste i den här sagan i alla fall… =)