Jag har bott i denna lägga sedan oktober och kan konstatera att det inte på något sätt är lyhört här. Faktum är att jag aldrig hör mina grannar. Fram tills nu då…
Klockan 05:30 var det nämligen dags: den kanske oundvikliga premiären av att höra sina grannar in action! Jag tycker att det är så himla olustigt när det väl händer (tankarna far ju direkt till om man själv nångång lyckats ”läcka ljud” och utsatt någon stackare för en ofrivillig show – hjäääälp vad pinsamt!!).
Milton vaknade av tjejen!
Han trodde nog att hon a) var i nöd och skrek på hjälp eller b) var på väg in i vår lägenhet (genom väggen). Och vad gör han? Jo han sätter i gång att TOKSKÄLLA, högre än nånsin med den ljusaste stämma ni kan tänka er, och det gick inte att tysta honom på flera minuter! Han var helt stirrig och for runt i sovrummet, skällandes och fattade inte varifrån dessa skrik kom ifrån, otäckt tyckte han.
Undrar om de hörde honom (förmodligen) och satte hans utbrott i samband till dem…?
Kanske, för tyst blev det efteråt. Ja om man bortser från att deras säng dunkade in rätt duktigt i deras vägg ytterligare några minuter. Sedan var det över. I alla fall för den här gången. Puuuuh!