Var är alla puddingar till män de dagar man känner sig som en riktig puma, redo att knocka dem med ett smile from heaven?
Varför dyker de istället upp när man befinner sig i sina råugly-kläder, har dragit en tjock mössa över det fettiga håret, är vit som snö i fejan (brun utan sol, va?) och ögonfransarna ser ut som genomskinliga trådar och läpparna som torra fikon?
Detta hände mig i går kväll!!
Plötsligt står han bara där och ropar på mig just när jag parkerat bilen och ska lubba in med min cola light som jag åkt och köpt minuterna innan Melodifestivalen skulle dra i gång.
Tur att det var mörkt ute och tur att jag hade Milton i famnen – gissar och hoppas att han tittade mer på honom än på mig denna gång, hundtricket ni vet;) Och tur att det var svinkallt ute så jag kunde skylla på att jag måste skynda mig in med lillvovven!
Why?