I morse när jag och Milton tog dagens första promenad träffade vi på en lätt (tror jag) utvecklingsstörd man. Han visade sig vara ett riktigt charmtroll då han började prata med ”oss” och han hade massa funderingar om Milton.
När han efter en stund frågade ”får jag klappa…” nickade jag glatt redan innan han hunnit avsluta meningen. Döm om min förvåning han sa ”på matte” istället för det vanliga ”honom”!
Vi började tokskratta bägge två och han såg väldigt road ut över att ha lyckats överraska mig. Snacka om att ha glimten i ögat, haha!
