Tre bedövningssprutor senare fick jag äntligen tanden med ajaj-sprickor i sig lagad.
Sattana vad ont det gjorde – trots bedövningen!
Tydligen tar bedövningen sämre på patienter som är rädda /spända. Jag svettades ner hela min tunika och tandläkarstolen, på sant, så jag var var både rädd och spänd efter att tandläkaren först provborrade i tanden utan bedövning – det gjorde så svinont att jag höll på att krevera och ändå har jag pretty hög smärttröskel…
Har man dessutom en lever som jobbar hårt för att, i mitt fall, bryta ner smärtstillande medicin som jag tar för nackvärken, tenderar man var ännu mer ”svårbedövad”, fick jag lära mig. Men tre sprutor senare kände jag nästan ingen smärta längre så då gasade de på och fixade tack och lov biffen!
Halva käften är nu så sned att man kan tro att jag haft en stroke, jag slöddrar som ett fyllo när jag försöker tala och bankkontot saknar 2800 kronor.
Nåväl, det är smällar man får ta för att ha ett smärtfritt och snyggt gap och tro mig -det vill man ha!
