Glädje-beskedet om att min vän inte har en elakartad form av cancer fick mig att göra något för mig ganska oväntat.
Livet är så skört, nästan som ett lotteri. Med det perspektivet skickade jag nyss iväg ett förlåt-mig-mejl till en person som sårat mig väldigt mycket och som jag säkert sårat lika mycket.
Det kändes rätt i mitt hjärta och jag förväntar mig inget svar av honom, jag ville bara säga de orden som jag skrev, varken mer eller mindre.
Sov gott alla och somna inte som ovänner. Vi vet bara att vi har här och nu.
K R A M