”Jag arbetade som vårdbiträde innan jag blev pensionär. Efter en dag på jobbet skrev jag ner några rader:
Vi sitter på varsinn sida av bordet. Hon tittar på mig med sina snälla ögon. Idag är dessa ögon fyllda med vemod. Jag frågar: `är du ledsen?`
Plötsligt börjar hon att gråta. Jag tar hennes hand, försöker trösta.
`Jag är för gammal, säger hon.
Varför har jag blivit så gammal? Vi gamla har ingen rätt. Vem kommer idag, känner jag henne? Jag vågar inte klaga, jag är ju så beroende. Säg ingenting till någon…Jag tycker så mycket om dig`, säger hon och tittar på mig med sina snälla, tårfyllda ögon.”
