När människor blir för käcka och för positiva (i mitt tycke vill säga) börjar det krypa i mig, allt som känns konstlat och för klämmigt får mig att backa.
Min uppfattning är att många (men inte alla) som kör på den klämkäcka linjen har förlorat en del av sin empati i sitt sätt att nästan maniskt hitta lösningar på precis allt, åt andra. Gärna också fast den andra inte ens bett om någon åsikt.
När Lou Rossling klev upp på scenen och skulle hålla i en föreläsning för en tid sedan var min första tanke efter att hon presenterat sig med en väldigt intensivt stil ”åh, nej inte en till speedad Mia Törnblom”. Nu säger jag inte att Mia inte är en kunning person, men hennes sätt att framföra sitt budskap på tilltalar inte mig.
Dock visade det sig snabbt att Lou Rossling är en kvinna precis i min smak!
Jag beundrar henne för allt hon gått igenom i livet och hur hon lyckats behålla sin glöd. Hon är empatisk, klok som en bok, rolig som sjutton och bara helt underbar!
Läste igenom boken ovan som hastigast, men ska läsa den igen och anteckna ner gobitarna, bl a om vilken varg man matar – den neggiga eller den positiva…
Lou Rossling är i grunden förskollärare och är även fördragshållare och författare. Håll utkik efter henne om du vill ha något äkta i ditt liv 🙂