Står man i skuld till sina föräldrar för att de, förhoppningsvis, har tagit hand om en väl när man var liten som en räka och inte var kapabel att ta hand om sig själv?
Jag tycker inte det.
Jag tycker att var och en själva måste bestämma vad de vill ge till sina föräldrar. Jag tror inte på att stå i tacksamhetsskuld till någon, överhuvudtaget.
Jag tror på att ge för att ge. Då kommer resten av bara farten.
Jag vill ge min mamma all kärlek, all respekt och omtanke, varje dag, i stort och smått. Hon behöver det så mycket och jag vet det så väl. Jag ger henne min omsorg, på hennes vilkor när hon orkar ta emot den, för att jag vill det- inte för att jag känner mig tvingad till det, för att man kanske borde.
Kärlek friar. Ångest binder.
Älskar dig bortom alla gränser, kära lilla mami!
Du är min förebild – den smartaste, coolaste, mest givmilda och osjälviska människa jag känner. PUSS!!
