Ända sedan jag var pytteliten har jag älskat böcker och bibliotek, vansinnigt mycket. Jag är mycket tacksam att min mamma introducerade mig för bibliotektet när jag var en liten räka.
Bland det bästa jag visste, fram till högstadiet i alla fall, var att sitta på bibblo och i hörlurar lyssna på sagoberättelser eller musik och samtidigt bläddra i härliga böcker. Det var en riktig höjdare!
Bibblan är för mig ett tryggt, nästan lite heligt ställe där jag kan koppla av och bara vara.
Det jag kan reagera över är de människor som sitter och bräker högt och ljudligt i sina mobiltelefoner och/eller allmänt gapar- vet inte alla människor, liten som stor, att man ska hålla en låg ljudnivå på ett biblotek?
Är inte det allmänt känt och tradition som man för vidrare, undrar jag? Vad säger ni?
I dag hittade jag en fin-fin bok i hyllorna. Kände direkt att den nog passar mig alldeles prima =)