Trappuppgångens kalla golv får mig att rysa, jag har svårt att finna någon ro för att få sova några timmar i väntan på nästa buss. Att sova i busskuren är inget alternativ då jag helst vill slippa att bli körd till en cell i häktet. Så några alternativ finns inte. Inte för mig – inte i natt! Om några timmar, bara ett fåtal, så sitter jag på en buss och där har jag möjlighet att värma upp mig lagomt mycket innan vi når slutstationen. Jag får hålla ut.
– Jag skulle sova hos en kompis den natten, men hennes fosterföräldrar ångrade sig hastigt och lustigt, det gick tydligen inte längre. Så dom skickade ut mig. Sista bussen hade gått, jag fick ingen skjuts hem och fick inte ens låna telefonen. Jag fick minsann gå. Tyckte dom. Det tyckte inte jag, jag var redan alldeles för trött, alldeles för hungrig för att ens orka halvvägs i höstblåst och regnkaos.
Mitt första alternativ var att låna någons telefon, jag satte mig alltså först i busshållplatsen och väntade på att någon skulle passera – så jag kunde fråga om telefon. Jag väntade nog i närmare 2h innan jag gav upp.
Plan 2. Jag gick till en lekpark som jag kände till, den låg relativt nära och jag ville mig minnas att jag och min vän passerat den tidigare idag. Frusen, hungrig och fuktig masade jag mig sakta dit och hoppades på att jag mindes vägen rätt så att jag slapp gå i onödan. Vilket jag faktiskt gjorde. Jag var överlyckli g! Där fanns ett lekhus, med TAK och det ar ganska skyddat.mot blåsten..
Efter ett tag, när ögonen börjat vänja sig vid.mörkret så såg jag att jag inte var ensam där inne.
Och att dela rum med ett gäng spindlar var inget jag hade lust med. Även om man kanske inte skulle vara kräsen i ett sånt läge så kände jag någonstans att: Inte jag och inte idag!
Jag packade ihop mina tillhörigheter och gav mig av på en ny jakt. Port jakten kunde börja och jag gav mig fan på att jag skulle ha någonstans att sova i natt.
Och jag vet inte hur många kvarter jag korsade eller hur många portar jag ryckt i innan jag hittade den; den gyllene porten, med dörren öppen – som skulle bli mitt hem för i natt. Jag gick ned till källar ingången, det var ganska avskärmat. Ingen såg mig och jag kunde ligga där rätt ostört. Jag kommer aldrig glömma doften; kall betong, rengöringsmedel och skosulor.