Jag gör en chansning, en vild chansning nu. Så går mina tankar när jag sitter på skolgården tillsammans med mina vänner. De andra röker haschet som om det vore så självklart, jag hoppas innerligt att det verkar lika självklart för mig.

– Jag var 14 år och jag trodde inte på långa vägar att det här skulle bli dagen då jag skulle testa droger för första gången.
Droger var visserligen inget konstigt alls för de flesta här, det var iprincip lika självklart som den där extra sprayningen med parfym eller det där extra lagret med smink innan man travade iväg till skolan med musik i öronen.

Alla gjorde det, överallt. Utan att egentligen bry sig om påföljderna.
Och det var lika enkelt att få tag på droger som det var att få ut cigaretter på turk kiosker. Därför funderade jag inte heller så mycket utan jag bara rökte på, som om det inte var min första gång – för det var så självklart.

Det var skönt efter ett tag, det blev en rutin. Och den här känslan ville jag känna oftare. En känsla av tyngdlöshet. En känsla av total förälskelse . En känsla av… inga känslor alls. Och jag gillade det.. Det var skönt att slippa stressen i mitt huvud, pressen runt omkring mig, utanförskapet och saknaden. Det behövs inget geni för att fatta det men… Jag var fast..Jag var så jävla fast…