Jag har aldrig tid för en paus, kan aldrig vistas på samma ställe för länge – det vrider sig i hela systemet på mig av bara tanken! Jag känner mig som en fånge i en isolerad cell, vill bara bryta mig ut och gå berserkargång – för jag blir totalt galen och förvriden av samma gamla miljöer, mönster och vanliga vardag!

– Jag har flyttat runt ganska mycket i mitt relativt korta liv och om ni har tid och tycker det är intressant läsning så radar jag upp det här nere sedan!

Jag vill jämt att något nytt ska hända och tar gärna till drastiska metoder om så behövs, eller ska jag kanske säga; gjorde?

Jag är inte lika drastisk i mitt handlande längre, jag begår liksom inte brott i samma utsträckning – det är 2 år sedan sist jag blev dömd och det är ändå rätt bra tycker jag! Har dock fortfarande kvar på min villkorliga dom som jag fick förlängd men resten är avklarat!

Jag behöver inte flytta lika ofta längre, även om jag ibland kommer på mig själv med att försöka hitta anledningar till att flytta igen. Min pojkvän har en lägenhet i stan, vilket är bra för då kan vi bara åka dit när jag känner att jag behöver miljöombyte!

Jag behöver inte heller använda droger på samma sätt som innan och jag har faktiskt blivit mer medveten över min tablettkonsumtion och börjat förstå kroppens signaler bättre! Hjärnan inbillar sig gärna att jag har djävulskt brutalt ont – för att ge mig anledningar att ta starkare tabletter än alvedon. Men jag står emot! För nu vet jag att jag inte har ont på riktigt!

Platser jag bott på;

Ljusdal, Stockholm, Södertälje, Örebro, Köping, Kumla, Hallstahammar, Surahammar, Falkenberg, Göteborg, Ullared, Västerås m.fl