Fängelse.Institution.Död

– Tre otroligt starka ord som ekar i mitt huvud dagligen, som en påminnelse om varje val jag gör.

Antingen så kan jag leva det liv jag lever nu på en stabil grund, tillsammans med min dotter, med mat för dagen, ett tryggt boende med värme och dusch.

Eller så blir det; fängelset, institutionen eller döden!

Vissa dagar är motivationen sämre än den är just här, just nu och just idag och jag kan aldrig ha några garantier för att jag kommer fullfölja den väg jag valt helt fläckfri – för jag är bara människa. Men varje val jag gör måste stå för mig och jag kan inte skylla på någon annan.

Jag minns att vi pratade mycket om vem jag är egentligen, utan droger och kriminalitet – både på öppenvården och på frivården – jag kunde inte svara på det då och jag kan inte svara på det nu heller. Jag minns att när den frågan dök upp så flydde jag, antingen tillbaka till mitt gamla liv – min trygghet.

Eller så spårade jag ur och hittade någon ännu värre utväg, för den frågan skrämde mig, gjorde mig otroligt osäker i mig själv och mina förmågor. För allt jag kunde se var mina misslyckanden, att jag kommer aldrig fixa ett annat liv för det här är jag! Det här är en del av mig! Det finns ingen annan väg för mig att gå – för det här är jag! Jag är lika förvirrad nu och jag tänker väl i samma banor nu också – men på ett kontrollerat sätt.

Jag har valt en annan väg i mitt liv. Mitt mål är något helt annat och jag kan se det positiva i den här resan! Jag är redo nu och jag tänker aldrig ge upp!