Månadsvis arkiv: februari 2015

snart kommer bloggen igång på riktigt!

Okej, såhär är det. Som jag nämnt tidigare har jag inget internet uppe på mitt rum. Vilket gör det lite jobbigt att uppdatera bloggen mycket.Det blir inte av helt enkelt.

Det finns tre små hus ihopsatta ute på gården. Det är som en liten etta. Ett rum med kök, toa, garderob osv. Jag kommer att flytta ut dit när jag fyller 18. Dvs om ca en månad. Jag bor fortfarande på behandlingshemmet. Men lite mer eget liksom. Vi håller på att göra i ordning för mig där ute. På tisdag ska vi till Ikea för att köpa möbler och lite annat som man behöver. Jag kommer förmodligen börja var där ute innan jag fyller. Men det finns en lag på att man inte får bo där förens man fyllt 18.

Hur som helst, dit jag ville komma var att bloggen kommer “komma igång” igen när jag flyttar ut dit. För där har jag internet och då blir det smidigare att blogga. Jag hoppas att ni som läser nu kommer att fortsätta att läsa. Jag kommer uppdatera bloggen någon gång då och då fram tills dess. Och sen när jag flyttar ut dit så ska jag ägna mig mycket mer åt bloggen! Så ligger det till!

10440962_10203792522638959_6480403506567079472_n 10994173_10203792522958967_7982882051922334393_n 10923446_10203792522198948_5489939742086639058_n

0 kommentarer

ovärd bakfylla

Nu har även Pamela fyllt 18. Det bara trillar in 18-fester titt som tätt. Vi firade henne i lördags hemma hos henne. Blev ganska mycket folk och det var inte riktigt “mitt folk”. Men det var väl helt okej. Jag har tröttnat på hemmafester. Det är alltid samma visa. Men vilken tur då att jag snart också är 18 så man kan dra ut på krogen istället! Det är mindre än två månader kvar. Yääh..

Lyckades dock dricka ganska mycket så att jag blev sängliggandes hela söndagen. Men det gjorde att jag hann kolla på alla hunger games. Jag hade ju fortfarande inte sett dom. De var kanske inte så bra som jag trodde, men absolut värda att se! Lite synd bara att man nu måste vänta ett bra tag på att del 2 ska komma ut. Jag tror faktiskt att filmen var som en överdriven förklaring till hur världen egentligen fungerar.

 

10369128_10203723357909884_2422167430706027702_n 10846064_10203723358389896_7468715387595289143_n 10952261_10203723356029837_9098920605572064795_n 10980734_10203723359109914_2245257737776062300_n 10989506_10203723357469873_6648793073970265804_n

 

1 kommentar

Tease

Känns som om veckan redan är slut. Vilket ju är lite konstigt med tanke på att det bara är tisdag. Men jag tror att det är för att jag har hunnit med så mycket grejer. Igår träffade jag Melanie, min syster, och tog en fika. Såå kul eftersom vi inte har setts på alldeles för länge. Men det ska det bli ändring på! Det känns som om jag börjar hitta tillbaka till folk som jag “förlorade” pga drogerna. Jag är så tacksam över att så många fortfarande stöttar mig med tanke på att jag sket i princip alla och betedde mig rätt så illa mot vissa. Jag har självklart förlorat ganska många också det senaste året. Eller förlorat och förlorat… Tycker inte man kan kalla det en förlust. Jag är glad att vissa personer inte längre finns i mitt liv. Man inser vilka vänner som är äkta när man bor på ett sånt här ställe. Vilka som verkligen bryr sig, vilka som bara bryr sig när de behöver något och vilka som helt enkelt inte bryr sig ett skit. Men som sagt, jag är glad att jag har insett det. Det kan vara bra att rensa bland vänner ibland. För det är då man förstår att man faktiskt inte behöver vissa av dem. Det är bättre att fokusera på de bra istället.

Men okej, back to life, efter jag varit med Melanie åkte jag till Lidingö för att möta Diana. Vi lagade middag och hade lite linneaodiana-time bara. Ooch idag efter skolan åkte jag hem till Annie och fick mina naglar fixade av henne och Fanny. Pamela fyller 18 i helgen. Då kan det ju vara kul att ha nya naglar. Jag kände att det var på tiden. Dock hann vi inte klart så vi ska fortsätta på fredag. Så för mig som inte brukar göra någonting på vardagar har det här varit två hektiska dagar! Haha..

image

image

0 kommentarer

Tillbaka till verkligheten

Jag har varit hemma på Lidingö hela helgen. Det var min första helg hemma. Och det gick bra. Inte för att jag hade trott att det inte skulle gå bra. Men man vet aldrig.
Nu är jag tillbaka på hemmet igen. Känns alltid lika konstigt att åka hemifrån hit och härifrån hem. Det är som två helt olika världar. När jag är här försvinner världen hemma. Vilket ju är skönt.

Jag har precis tagit en dusch, gjort mig i ordning och krupit ner i sängen. Jag har börjat läsa 50 shades of Grey.  Och ja, som alla säger, den.är.grym. Jag är redan lite kär i Mr Grey.
Den har ju snart premiär och då ska jag gå och se den. Men jag måste ju läsa ut boken innan. Så jag får rappa på lite. Jag älskar att läsa när jag sitter på pendeln eller tunnelbanan. Det är så skönt för att man slipper det här jobbiga med vart man ska kolla osv. Haha..

image

79 kommentarer

När vänder det?

Tom. Det är exakt vad jag är just nu. Och förvirrad. Bra blandning. Jag vet inte, det känns som om mitt liv har satts på autopilot. Det rullar på som det ska liksom. Jag gör det jag måste göra. Men det saknas någonting. Jag mår inte bra men jag mår inte direkt dåligt heller. Jag kan tänka mig att det blir bättre om ett par månader. Dvs när jag kommer ut härifrån och i samma veva fyller 18. Jag är sjukt taggad inför det. Men det känns som om det är lite överskattat. För sen då? Åren bara går och man kommer ingenstans. Man är fast. Jag vill inte vara fast. Jag vill vara fri. Jag vill inte gå igenom en till vinter. Varför bor man ens i det här landet när man vaarje år blir deprimerad på vintern? Varför inte bara dra? Packa sina saker och uppleva nya grejer. Bo i ett land där man trivs året om. Varför ska man lida när man kan ha det bra? Jag säger inte att alla ens problem löser sig för att man flyttar till ett land utan vinter. Men mycket tror jag blir bättre. Sen är ju alla olika. Såklart.

Jag tänker ganska ofta på hur det ska gå för mig. Vart kommer jag hamna? När kommer livet börja bli bra? Det är bra. Men jag vill må ännu bättre. Jag vill vakna varje morgon med en bra känsla i magen. Slippa oron och stressen. Kan man ens det? Det känns som om vi alla bara gör det man måste göra liksom. Man ska först gå klart skolan, sedan gymnasiet för att man sen ska jobba, skaffa barn, gifta sig, gå i pension och sen dö. Asså..? Vad är meningen? Låter skit negativt, jag vet. Men kom igen, vi kan inte bara gå och vänta på att dö. Vi måste göra någonting! Men vad?

image

0 kommentarer