Idag efter min kurs i Pedagogisk Ledarskap var jag på utflykt. På vift in i Jane Austens, eller kanske Harry Potters värld.. nästan.. hehe.
Det kändes som jag gick tillbaka i tiden, som om jag tog steget in i en svunnen värld. En värld som står stilla men ändå är i rörelse. En plats som tillhör de stora tänkarnas värld. En värld som ekar fast i tystnad. En plats där man, faktiskt fortfarande, visar respekt för andra genom att vara i tystnad. En värld där man främjar, uppmuntrar och uppmanar till kunskap, en värld för dem kunskapstörstiga – en plats för förkovran. En plats där du får ta med dig en gåva men bara till låns.
Har du varit där? På denna plats som jag beskriver? Känner du igen dig?
En plats där…. ja, en plats där jag själv inte varit på ett tag, helt enkelt.
Eller okey, I’ll keep it simple /kör den avskalade varianten: En plats för någon som inte orkar, vill eller kan köpa boken, helt enkelt. Fattar du vart jag är nu då?
Jag föredrar ju min längre, mer poetiska, romantiserade förklaring ovan – för det var så jag kände idag när jag besökte:
Stadsbiblioteket
(solklart)
Jo men visst, på stadsbiblioteket var jag och botaniserade mig idag. Hade tänkt köra ’in och ut på 5 min’ men jag blev uppslukad i böckernas värld och efter 1,5 h och 5 böcker senare och två A4 kopierade artiklar var jag klar 
.
Sen klev jag ur Narnia… och… rakt in i väggen - nejdå, no worries = klev tillbaka i verkligheten bara 
Har inte varit på biblioteket på ages, obviously. Men tror mig, the grand dame, var sig lik! Hon är timeless & ageless men vis som få, denna paranta Stadsbibliotekinna. Jag fascinerades lite av känslan på biblioteket – som sagt kändes som tiden står stilla men ändå tickar på, (som mormors gamla väggklocka), att alla rör sig i slowmotion eller snarare verkligen i sin egen takt, till skillnad från ‘always on the go’ takten som är synonymt med hur vi lever utanför bibliotekets väggar. Här finns inga mobiltelefoner på hög varv, inga högljudda röster, inget potpurri av röster i ett konstant sorl eller brus. Utan i den här världen finns bara människor som tar sin tid, som förkovrar sig och som respekterar både bibliotekets regler och ramar och sedermer förvaltar den egendom som Bibliotekinnan lånar ut av sitt kulturarv till en masse bibliotek.
Och att tiden står/stått stilla märks inte bara på atmosfären, det långsamma tempot och böckerna utan såklart även på de som arbetar på biblioteket. Dessa damer ser ut som man förväntar sig att en tvättäkta bibliotekarie ska se ut, (ja, som i böckernas oskyldiga värld syftar jag på nu, och inte i någons ‘naughty skolfrökens’ fantasi, hehe)..
Gosh,*skratt*, känner ni hur jag svävar iväg in i bibliotekets fantasivärld, som om biblioteket vore något exotiskt eller oexploaterat.
Nej, för böööövelen, det är inte mer exotiskt eller mer okultiverat än att flickjäntan inte har varit och förkovrat sig hos denna anrika institution på för tok för länge! 
’Dagens ungdom’ tänker han och skakar på hufudet..
Nähe, nu släpper jag barnsinnet (en stund) och släpper min svävande utläggning om mitt biblioteksbesök idag. Utöver besöket till ‘biblan’ så var jag varit på casting för en reklamfilm idag, reklamfilmen går lite i Lisbeth Salander/Secret Agent tappning. Castingen var faktiskt riktigt kul. Jag fick spela först mot en tjej och sen mot en man. Scenen: Ett svartsjukedrama där min karaktär skulle gå upp i taket, bli skogstokig, fysiskt arg över att hennes inneboende resp partner hade varit otrogen. Efter att spelat bägge scenerna, (I went all into character), så säger castingkillen: ”Wow, där fick du verkligen ventilera lite frustation! Vilken övertygelse!”
Haha, onekligen var jag helt in character!
Btw, hur har din dag varit?
xoxo
