Hej Alla Kära!
Som ni kanske har läst så skulle jag ju putsa fönstret idag.
Jo, det jar jag gjort, har bara ett fönster kvar (köksfönstret). Det får bli i morgon bitti.
Nu till putsningen, jag är ju höjdrädd, inte när jag sitter på min fina balkong bara när jag skall öppna fönstren och putsa dem. Som ni kanske kommer ihåg så bor jag på 7:e våningen.
Fönstren är tunga och inte de moderna lätta fönstren. Så jag bävar för fönsterputsningen. Jag går och tittar på fönstren och försöker intala mig att ”Nu sätter du igång”. Ack nej, går några rundor, flaxar med händerna och säger högt ”fy du är larvig, kom igång nu”, nej nej och åter nej säger något annat. Jag pratar högt och bär mig larvigt åt.
Till slut så tar jag mod, börjar först inifrån och när jag skall upp på stegen, naturligtvis får jag använda den för min älskade son när jag putsar fönster men jag når båttre då. Jag har ju inte så bra balans, den är liksom inte så där som när jag var yngre.
Jag har fått ett par underbart mjuka och varma socker av min underbara ängel Gunnel och dem hade jag på mig. Det skulle jag ju inte ha, men tänkte inte på det utan när jag skulle vända fönstret utåt, jo då gled jag med. Tog av mig dem och började med att få tag i fönstret som hade kommit alldeles fel. Det var bara att böja sig ut så mycket som möjligt och med kraft dra åt sig fönstret. Sedan var det bara att putsa fönstret. När jag sedan skulle vända tillbaka det så blev det samma visa igen. Det fordras en enorm kraft för att få fönstret att svänga tillbaka.
Svetten rann om mig, men det kändes skönt när det var klart. Strök gardinerna och satt upp dem. Såja nu var vardagsrumsfönstrena klara.
Nu var det bara att börja våndas igen för sovrumsfönstret och det blev precis samma visa igen.
Tänkte att så tunga fönstren är, tänk om de lossnade och ramlade ner på någon/några människor.
Gardinerna har jag precis satt upp i sovrummet (23:00).
Sååå .. nu vet ni vad som väntar mig imorgon bitti, Jovisst jag kommer inte ifrån det, nämligen köksfönstret. Skall passa på och byta köksgardinerna som jag brukar ha till jul. Just nu har jag vita och svarta smalrandiga sidogardiner med vita spetsgardiner och breda omtag. De jag skall sätta upp nu är vita och röda smalrandiga med andra vita spetsgardiner med omtag. När jag ändå är uppe på stegen.
Stegen är en sådan som man inte kan hålla i sig. Så det skall jag iväg och köpa en. Det får bli min julklapp i förväg. Det är inte så lätt att köpa julklapp till sig själv när jag har allt.
När jag blev klar med det värsta stöket så skulle jag sätta på mig min mysdräkt, tvådelad. Det kändes skönt, men när jag hade gått några steg så gled byxorna ner, hasade upp dem och tänkte, hade jag inte dragit upp dem? jodå visst hade jag men byxorna kasade ner igen.
Då började jag skratta, kunde bara inte att låta bli. Tänkte på reklamen på TV, som Preem har på de långtradarfolket där deras byxor kasar. Tur att inte mina grannar vet om att jag är ensammen när jag får mina skrattanfall. Jag har väldigt svårt att sluta skratta när jag en gång har börjat, tårarna rinner och jag försöker att sluta men det blir vara värre.
Det var bara att asa fram den tunga symaskinen och klippa av i midjan och göra en ny fåll för ett resårband. Det blev gjort och jag mår bra i min mysdress nu.
Jag har väl hittat på mer men jag blir lätt frustrerad vid sådan här grejer som fönsterputsning.
Jag vet i alla fall att jag skall anlita en som putsar fönstren på min balkong.
Jag skall även ta och putsa kristallkronan, men jag når inte upp för att ta ner den, så jag får väl hitta på något knep för att nå den där den sitter. Allt går med lite envishet. Som min far sa flera gånger, han gratulerade mig alltid den 28 decmber (de menlösas dag) och jag blev ju faktiskt ledsen och mor frågade: varför gratulerar du henne idag, hon är väl inte menlös. Min fars svar till mor: Nej och det är därför jag gratulerar henne. Det var nämligen så att ansåg jag att jag hade rätt även mot mina föräldrar så gav jag mig inte och jag kan väl säga att jag har inte blivit så mycket bättre på gamla dar.
Nu skall jag ta ett korsord och gå till sängs för imorgon tar det nog ett par timmar innan jag kommer igång med fönstren. Det gäller att peppa sig. Usch vad det låter kaxigt när skriver så, när jag är så fjantig.
Önskar Er alla en god natt och en bra morgon.
Kram
Ladyn 70+ aren