En sak som gör mig rasande är avundsjuka och okunskap! Alla har nog en släng av lite adhd så varför ska du ha hjälp….. Ja så förbannat idiotiskt tänker många tyvärr och det är som att spotta mig och alla andra i ansiktet rakt upp och ner! Mins en dag då jag talade med sonens två lärare om detta ämne, diskuterade ifall, tex min son skulle ha problem och om att i så fall vilja göra en utredning men fick till svar att jag som pappa med adhd räcker inte det med min egna kunskap. Vadå alla har en släng av adhd? En i klassen behöver extra stöd av en anledning! Är det så svidande för er utan? Alla har Vell en släng av cp…. Lite nervryckningar har Vell alla haft! Om du har en rullstol räcker inte det med en per familj? De som med denna okunskap och blindhet att inte se vissa saker är säkert det som dömer allt och alla! Alla har Vell en släng av att vara psykiskt störda eftersom det finns många som är det. Då har Vell alla en släng av att vara våldtäktsbenägna eftersom så många våldtar i Sverige. Jag kan rabbla massa saker för att provocera er utan kunskap men ni kan gå till läroboken och börja om istället! Håll igen era tro på egna saker teorier utan kunskap än att dela med er av rent dynga! Har man en problematik ett handikapp har man rätt få visst stöd utan att avundsjuka ska få sin syl i vädret pga deras dåliga och dömande okunskap! Vissa diagnoser få extra stöd till att tex kunna gå på Gröna Lund och Liseberg som annars kan upplevas som ett kaos med socialfobi och det stödet är enormt viktigt precis som handikapplatser finns runt om landet på arenor bilparkeringar mm. Men ni avundsjuka ser bara en sak och det är avundsjuka! Springer ni efter folk i rullstol också och hackar på att dom kan rulla sig fram och att dom kan behöva extra plats på vissa ställen? Gick på en handikapptoa och fick höra kommentarer engång och direkt tänkte jag att Sverige är fullt av avundsjuka på handikapp! Och folk är så förbannat ego samt blinda på att tänka ett steg längre än det ni kan se med ögat! Vet du inget är det bättre du är tyst! Handikapp syns inte alltid men ögat! Alla har inte en släng av ADHD! Men uppenbart är det många som drömmer om att få diagnos pga avundsjuka samt okunskap! Ni kan ta min adhd ,vi byter rakt av! så ni kan gå på Grönan med stöd så kanske jag kan få uppleva ett besök utan stämpel på handen som alla andra med glädje och avslappning! 
6 svar på ”Svensk avundsjuka på handikapp! ”
Kommentarer är stängda.
Jag känner igen det där. När min son var 4 år, innan han fick sin diagnos, blev jag inkallad till rektorn som berättade att hans personal på dagis inte orkade med min son. Han ville att jag skulle ta hem honom och ta hand om honom själv. Jag blev ledsen och berättade att jag var ensamstående och att ekonomin inte tillät att jag gick hemma. Efter mycket skuldbeläggande fick han tillslut en resurs. Med åren har man blivit starkare men det är en konstant kamp för att han ska få sina grundläggande rättigheter.
Människor runt omkring blir arga om han säger kränkande saker (han har asperger och ibland är han klumpig i hur han uttrycker sig) trots att de redan VET om hans diagnos. Ofta är de arga på mig. Vissa kompisar får inte vara med honom heller för föräldrarna tror att det är smittsamt. Okunskapen är gigantisk i samhället och det behövs ett omfattande informationsarbete för att öka förståelsen. Redan i skolundervisningen skulle det behövas.
Det är bra att vissa företag börjat få upp ögonen för att det finns andra funktionshinder än rörelsehinder, men egentligen borde det vara en självklarhet och inte något som ger dem en hjältegloria. Det är som att vi skulle hylla någon som har en handikappramp för rullstolar. Det är inte något ”fantastiskt” egentligen, det är en lagstadgad rättighet i Sverige. Folk borde inte vara avundsjuka på saker som gör att livet blir lite lättare att hantera för dessa barn. Då kan man fråga dem om de är avundsjuka på handikappramper och hörselslingor för hörselskadade också.
hej! jag blr mörkrädd å riktigt och denna rektor skulle anmälas bums för det där är rent av grovt tjänstefel och okunskap. sitter man på den posten ska det finnas kunskap och utbildning att tillgå allas behov. styrke pepp kram jimmy
Så bra skrivet och dessvärre sant.
Min son har nyligen genomgått en lång utredning och jag misstänkte då Adhd som jag till viss del sedan hade fel om. Han har nu fått diagnosen Hyperaktivitetsstörning ospecificerat och Autismliknande tillstånd. Men under utredningen fick man ofta höra att det du just skrivit att folk säger att alla har Adhd till en viss del. Det kändes som att ingen i sin närhet tog en på allvar.
Att sonen har det tufft med inlärningen i skolan och svårigheterna med den sociala biten borstades snabbt bort med att även personen med kunde ha lite svårt ibland men man behöver ingen diagnos för det.
Jag vill inte att sonen ska ha en diagnos men det behövs för att han ska få rätt hjälp och stöd i skolan och ute i samhället.
Det är bara så tråkigt att folk är både avundsjuka och gärna borstar bort det hela så himla lätt.
Så bra skrivet. Jag har en son med adhd så jag förstår vad du menar. Men jag måste även få ge en eloge till dom som står oss nära…dom visar stor förståelse och hans fröken hittar olika strategier och läser på om adhd på sin fritid för att underlätta för min son i skolan.
Synd bara att så många är så oförstående. Måste man ha ett synligt handikapp för att folk ska acceptera en?
Det gör så ont i mitt mamma-hjärta när jag ser hur min son på 7 år kämpar mot fördomar, avundsjuka, oförståelse och elakheter.
Vilka okunniga pedagoger. Du gör helt rätt som informerar skolan, för det är till stor hjälp för ditt barn. Under förutsättningen att pedagogerna lyssnar på dig. Tyvärr är många pedagoger emot diagnoser. Jag är för, av den enkla anledningen att barnet då får veta varför den är som den är och gör som den gör. Barn gör rätt om dom kan.
Mvh Jenny, pedagog
Så bra skrivet!
Verkligen dömande och rent utav elakt att spy ut avundsjuka, ifrågasättanden eller ignoranta kommentarer till dem som har funktionshinder.
Det är ju inte så att våra liv är ”enkla” ändå, om de bara visste hur mycket man lider på insidan av att hela tiden kämpa för att räcka till eller passa in.
Att det då finns vissa hjälpmedel och stöd (som många inte ens vet om eller vågar utnyttja) är ju fantastiskt, men kommer ändå aldrig väga upp för det lidande som vi ofta får utstå i vardagen.
Så håll era kommentarer för er själva, och var glada över era egna liv istället…!