Det började med värk i höfterna vid packningen!  

Resan ner gick kanon trots ömma höfter som vi nere i Krabi kunde smörja upp med kanon bra värmande linement. Hemresan började med packande och då kom även Christels värk tillbaka lite lätt och även spänningar i magen. Efter ett toabesök visade det ha lossnat något från slemproppen, vi ringe direkt SöS i Sthlm men det var ingen fara fick vi lugnade besked om.  Vi varvade ner men inte inombords tydligen.  En inrikes resa gjordes och vi fixade AirPort assistance uppe i Bangkok hela vägen bort till en lounge där vi kunde slå av oss lite tid i lugn och ro med barnen. Ungarna somnade redan vid 22, en i sulkyn och den andra i en soffa, promenaden från inrikes till utrikes va ca 2.5 km lång och tack att vi hade hjälp. Kl 02.10 gick planet till Doha och Christel va mer tagen men också pga dygnet och tröttheten i sig med tanke på klockan. Vi fick hjälp ombord, hela vägen till sista delen av det stora flygplanet skulle vi till på denna A-380 som är världens största flygplan.  Ungarna somna om bums i stolarna och planet startade. 

Ganska snart uppe i luften började det spänna i magen mer och mer. Christel va bra påverkar och jag började tänkte på allt runt om snabbt samt på henne välmående. Jag pratade med henne om att bara försöka slappna av i tankarna och att vi fixar allt hela vägen hem.  Jag ser hela tiden hur hon lider och kämpat inombords och jag kontaktat cabinchefen som va en riktigt klippa. Dom visste om att vi hade assistance och frågade lite om vilken värk det handlar om.  Jag hade detta med resan som stress i skallen och att allt har med det att göra och höll lugnet hela tiden. Jag och cabinchefen gjorde upp om att avvakta och hålla ögonen på Christel. Jag tittade på Leo dicaprios senaste rulle och slumra till en stund för att sedan vakna upp av att se Christel i smärta med återkommande värkar mer regelbundet.  Lugnade hand och lite prat samt mer funderingar på allt med barnen och om något skulle komma ut ombord eller om vi tvingad ner i Indien och vad gör man då?? 

Återkopplar med cabinchefen och nu blir det mer allvarligt bland personalen som förbereder för det värsta. Att föda ombord, ok det har hänt många och även lyckligt men kanske inte i vecka 25.  

If there’s a doctor omboard please contact any of our cabin crew ropades ut i högtalarna med allvarlig röst och snabbt kommer en kvinnligt dockor från Brasilien till hands med sin kollega som kollat av läget ihop med cabinchefen och oss.  Dom börjar fylla i papper och skriva ner massor av saker som ska rapporteras. Christel får en paracetamol på 500mg och läkaren klämmer och känner på henne.  Tiden går och vi avvaktar och håller extra öga på henne och hur värkarna utvecklar sig.  Ca 10 värkar i timmen var det med en smärta på 8-9 på skalan 1-10.  Tiden går och snart kommer satellit telefonen fram då dom ringer sin läkare som tar emot uppgifter och som ger råd.  Vill inte att planet ska ner här över Indien och vad gör vi i Doha om vi ens kommer dit? Missar vi planet till Sverige och alla tankar rullar på.  

Tiden rullar på och tabletten börjar göra sitt vilket leder till att vi alla känner oss lugnare till att vi äntligen kommer fram till Doha. Släppa ner en fullsatt super jumbo mitt i främmande land eller föda barn ombord är inget man önskar sig.  

Jag ser blåljusen när vi rullar in mot våran gate och vi får gå förs alla längst fram i planet där ambulansens personal är redo. Pulsen kollas, febern mm och vi får Assistance till nästa flyg med bil. Värkarna avtog och Flygbolaget med läkare vågade släppa hem oss vilket vi blev otroligt lättade för.  Känslan att uppleva en sån här sak är inte kul men nu är vi en erfarenhet rikare och vi är Qatar airways personal evigt tacksamma för den fina och professionella insatsen ombord på QR 837 mellan Bangkok och Doha.   Allt har trots detta fungerat fantastisk bra och flickorna har varit dom finaste änglarna man kan tänka sig hela resan.  

Äntligen hemma i soffan med jetlag men så lättade att ha hemma och fortsätter värkarna åker vi in bums. Nu andas vi ut och försöker vila i kapp tiden. 

Ett av mina favoritländer att resa till med barn är helt klart det enkla underbara Thailand.  

Thailand är landet som har allt som vi behöver och lite till, enkelt att vara i är bara förnamnet, trots att vissa talar taskig Engelska.  Det är oftast bara peka och använda teckenspråk eller varför inte tala lila taskig engelska som dom så funkar allt kanon.  Nu i April är det hett men lugnt och billigare boenden framförallt.  Tänkte köra en BILDBOMB från våran resa som ni kan få njuta av.  Men som sagt varför det är bra för barn här är just enkelheten samt vänligheten och maten, att resan är lång gör mig inget oavsett stopp för det är bara använda fantasi och göra flyget till en upplevelsen i sig. 

Våran första Songkran upplevelse 

Vatten sprutas överallt varsom helst och vi blir målade i ansiktet av glada människor som first nyår Songkran här nere i Thailand. Vilken upplevelse att få vara med och fira detta och så galet kul alla har, varende en släpper loss barnasinnet och kastar vatten på varandra, till och med från bilarna har folk vattenkrig.  Folk kommer fram och hänger blomsterkransar om oss och bjuder på saker att äta.  

Äntligen framme i den tropiska hettan

Vi slog till att resa med små flickorna till Krabi i Thailand nu under deras högsommar och lågsäsong.  Songkran närmare sig och jag förstår att dom har vattenkrig pga att denna hetta är hetare än hetast. Har rest mycket i Thailand men denna tid är det verkligen hett.  Nu valde vi att resa hit med barnen iaf av olika orsaker.  Det är bra priser och stort utbud på boende denna tid då det mesta är rätt dött och fördelen är priset samt att man aldrig behöver leta solstol. En annan sak jag som pappa gillar då barnen är med är att inte behöva köa vid restaurangerna. Barn har lite tålamod ibland men det går extra kanon nu.  Gillar man lite lugn är detta helt perfekt och vi är kanon nöjda med att inte stånga sig fram på gatorna här nere i Krabi.  Bor just nu på ett litet mysigt hotell som heter Bens House i Krabi  som har fina enkla rum men världens bästa personal och mina föräldrar tex bor här hela vintrarna igenom vilket jag förstår. Badpoolen är liten och mysig men det häftiga är saltvattnet som den har och inte vanligt med klor.  Om några nätter byter vi till ett annat hotell som heter Red Ginger vilket vi ser framemot.  Det vi tänker extra på är att smörja barnen och oss själva samt att använda uv-tröjor till barnen.  Nu ska vi planera lite utflykter också så dagarna inte bara blir runt Ao nang. 

Nu ska kroppen bossta upp sig! 

Tycker det är för kallt och blåsigt hemma så nu drar vi till andra sidan av jorden för lite värme och semester!  Det har nämligen vart rätt mycket senaste tiden och innan det ska bli bebis till sensommaren så passar vi på att flyga iväg för hälsans skull. Ska passa på jogga lite nere på stranden och få lite flås och kanske köra något pass thaiboxning. Hälsan och semester hänger ihop för mig och då passar ju Thailand in perfekt. Alla väskor är packade och tjejerna har fått massa små roliga saker av en vän att ha på flygen ner, alla är taggade och nu kör vi! 🙂

Passade på träffa Johan Viktor innan avfärd för lite nyttig energi och styrka från Better you Sverige   

att vakna tidigt före dom flesta varje dag sliter på sitt sett. 

Men bara för det så skiner jag upp oavsett om det spöregnar och är mörkt ute. Inget ska påverka mig till göra ett dåligt arbete. Jag älskar att arbete och att ge service med känsla och med säkerhet så att folk känner sig trygga oavsett situation.  Det är mitt ansvar i min tjänst att utföra ett bra arbete som hörs och syns med glädje i sin röst och utstrålning.  Man måste kunna sära på sitt humör och förstå hur man blir bemött samt hur man bemöter folk beroende på mående.   Visar man sig negativ för att man är det så blir det en negativ spiral som syns långa vägar. Visst kan jag bli trött på vissa saker som tex alla signalfel som bidrar till att jag inte får mina raster jag också behöver men det kan jag ta när jag är hemma utanför tjänsten, då kan jag lägga mig i soffan hemma och gömma mig eller bara gå ut med hunden å samla energi i skogen. 

Fick nu på morgonen fin beröm av en i ledningen som hade åkt med mig vilket faktiskt kändes riktigt upplyftande. Att få beröm är aldrig något Jag strävar efter men visst blir det som en lönehöjning i sig att få positiv feedback i det man gör. 

Tänker man positivt blir det positivt även i motgångar.  Att ha adhd och vara glad som tågvärd är det bästa.