Träningen där alla är välkomna!

BOXNINGEN HAR FOSTRAT MIG!  

Efter en misshandel som ung och som fick mig tänka om då en kuratorn inte kunde hjälpa mig och då andra resurser inte fanns direkt så fann jag boxningen. Att övervinna rädslan och att förstå vad ett par knytnävar kan göra fick mig fast efter första träningen. 1999 i Dalens Boxningsklubb var min start och hjälp i livet och det som räddat mig från annat sökande.  Boxningen har fått mig tänka rätt och att känna mig trygg, trots att jag inte umgåtts med så kallade fighters privat ute på stan utan i stora hela bara på klubbar så har det fostrat mig och gjort mitt sinne hemma.  Andra valde vägen att sluta och börja med bus och vissa har somnat in i tidiga dagar tyvärr.  Jag såg idrotten och gemenskapen som en familj där vi hjälper varandra och där ingen känt sig utanför, trots små gnabb i yngre år som alltid kan ske.  

Utanförskap har jag aldrig känt trots att jag kommit från Svenssonidyllen ute på landet till förorten. där mentaliteten var lite hårdare men också roligare i många stunder.  Många underbara killar och tjejer har jag träffat genom alla år ute bland fightingklubbarna.  Alla kan inte räddas och vill inte räddas men ingen är inte välkommen.  

Önskar jag ibland va 16-17 år igen och kunde starta om där jag började bara för att det har vart så givande och kul sen ångrar jag att jag inte matchat mycket bara, men inget är försent än. Har coachat små och hjälp killar och tjejer nå stora mål och det är livet att se andra lyckas!  Fighting är inte att slå folk på käften utan det är en livsstil med kärlek och omtänksamhet för andra människor.   Den har fått mig träna med världsens bästa och den har öppnat dörrar att jag hamnat på rätt spår i livet.  

Nu ikväll på hemmaplan i Haninge boxning körde jag äntligen mittsar som fick mig tända till igen av energi:)  

Här lite blandade bilder