Varför står det så lite om dig i journalerna frågar nya läkaren.
Min spontana reaktion och svar på det är direkt om det verkligen måste stå mycket journaler? Jag får en tid av en läkaren som är ny och som inte känner mig, som behandlar mig som att jag ska sitta i ett fack där alla är lika. Tiden att få träffa en läkare är hopplöst idag för många och ligger du inte på som vuxen då glöms du bort i mängden. Hade väntat i ett halvt år på en tid som blev utsatt mitt under semeterveckorna, en tid som innebar att jag fick avbryta min planerade semester med familjen pga att inte missa denna viktiga tid. Dagarna innan avbokade läkaren den utsatta tiden via någon sekreterare eftersom han först va sjuk… men sedan på annat tjänstgörande på annan ort, ah så kan man kanske hitta på och kalla det mitt på de populäraste semesterveckorna. När jag sedan fick vänta ytterligare 2 månader på träffa den nya läkaren uppfattades attityden som totalt oprofessionell och dömande.
Jag är inte som andra och det finns orsaker till att jag inte har mycket journaler vilket för mig är bra! Lägg inte mig i ett fack där man vill att normen är lika för alla, lika som icke arbetsbar eller sjukskriven. Nej jag är inte sjukskriven pga något annat än när jag får feber, kräksjukan etc som tvingar mig att vara hemma. Jag vägrar sjuka mig pga min diagnos även om jag har rätt till det om jag skulle vilja. Jag arbetar hellre och är med i matchen än att sitta hemma i soffan eller gå på terapi som jag inte behöver. Att det finns lite journaler är för mig ett tecken på gott levande och att jag klarar mig själv rätt ok trots min adhd.
Man måste jaga själv som vuxen. Är du i behov av hjälp är det viktigt att ligga på själv och visa det, din mottagning kommer inte ringa dig eller hämta dig hemma i soffan. Vet att många känner en hopplöshet då hjälpen är svår att få. Saker tar tid och det ligger på mycket på en själv trots att många lider av svårigheter. Ta hjälp av nära och förklara att du behöver ett handtag för vissa saker. Är du i behov av att få kontakt med vården så häng upp en lapp på dörren med ATT GÖRA LISTA! Punkt för punkt och gör en sak i taget, som tex att ringa din mottagning om det nu är det som behövs. Är det svårt iaf, be en nära hjälpa dig ringa när du är med. Tvinga till dig det hjälpmedel som finns, allt från bolltäcke/kedjetäcke till kbt. Ring din kommun och ansök om boendestöd är ett gott tips att inte glömma.
Vet att det känns konstigt att få en diagnos och att lättnaden är så stor att man inte kan släppa ordet adhd en sekund. För mig tog det 1.5 år säkert innan jag börja släppa tanken på diagnosen och idag bryr jag mig knappt då jag jobbar hårt med mig själv.
Mitt skrivande har varit den viktigaste delen i processen kring adhd diagnosen som jag fick sent i livet. Kunskapen om mig själv har växt och även självkänslan som är otroligt viktig att ha. Allt detta är så viktigt att arbeta på så för mig har det blivit att adhd medicinens licens gått ut då jag inte hämtat ut den sedan förra våren.
Min läkare skulle ringa mig för några veckor sedan och ha ett möte över just telefonen, vi gjorde upp om en tid och jag var tydlig med att den tiden är det som gäller då jag har ett arbete jag måste sköta. Tror ni läkaren ringde då? NEJ Självklart inte, och de förvånade inte mig med tanke på att läkaren boka av tiden Jag mitt på semestern i sista sekunden.
Tro på er själva och inte på att vården ska rädda er! Tro på att saker kan lösas och underlätta med hjälp av kärlek rutiner kost träning glädje gott umgänge etc. Detaljer som är laddat med positiv energi gör oftast underverk och att ta bort energitjuvar mm negativ i livet är en mycket viktig detalj att inte glömma bort. Så min personliga fråga till mig själv är om adhd journaler verkligen behövs? Nej det tycker jag inte om jag faktiskt mår bra och eftersom jag klarar mig bra utan vården. Låt inte tex en läkare döma dig/er som lika, lika så att ingen annan heller ska göra det.
Vi är alla unika på våra egna sett!
