Läser igenom kommentarer och ser alla delningar gällande alla mina djupare adhd inlägg.
Hade aldrig innan i livet kunnat förutspå mitt liv med settet att utveckla mina känslor text skulle uppskattas av läsare. Varför ens dela med mig av mina privata tankar och funderingar funderar jag ofta på. Ibland har jag funderat på ge upp skrivandet för mättnaden av ämnen om diagnoser måste tråka ut läsare. Men sedan adhdpappan kicka igång kom många att ta efter. Förmodligen saknades ämnet.
Vad driver mig att inte ge upp? Finns ett enkelt svar på det och det är ni alla som läser, kommenterar min blogg med underbar feedback där ni tackar för mitt skrivande att förklara saker som andra har svårt få ur sig. Att förklara är inte enkelt och speciellt inte när man själv inte kan det för en själv. Hur ska vi med adhd kunna förklara oss och beskriva om oss för andra om vi har svårt med att förstå oss själva… Inget är omöjligt! Problem ska lösas och utan misstag lär man sig aldrig vad som är rätt.
När jag startade adhdpappan tänkte jag att denna blogg kommer uppröra och provocera men den gjorde tydligen inte det! Den påverkar och berör mer än jag kunnat föreställa mig. Skriver och lägger ner timmar helt gratis på denna blogg för att upplysa människor till att sluta döma. Vi är alla olika och unika!
Inspirera beröra och informera om adhd är min vardag och jag är er läsare evigt tacksamma att ni uppskattar mina inlägg, inte en dag utan er:).
Adhd bloggaren lyckades med något jag aldrig ens kunna tänka mig innan. Det har öppnat mitt inre och djupa till att utvecklas på alla plan där jag öppnar mig för mig själv och er.
Inget är omöjligt och inget kommer gratis! Hårt slit med tusentals av timmar på mobilen av ömma fingrar har gjort denna start på skrivandet värt alla timmar!
Adhdpappan Jimmy Striger
Man inspereras verkligen utav dig. Att Du inte ger upp och fortsätter skriva är jag och väldigt många andra så tacksamma över. Det borde finnas fler personer som dig som är så öppen och delar med sig av det du gör… :). Keep up the god work…