Adhd och pappalivet 

Många undrar hur det är att vara pappa med adhd! 

Jag kan undra hur det är att inte ha ADHD och vara förälder. Energin finns hela tiden samt lugnet och fokus på vara vaken på allt omkring. Jag som person kan verka borta men väljer vilka ljud jag ska ha öra för oavsett situation.  Som pappa är öronen viktiga och att sålla bort mycket ljud, jag själv använder rösten ofta i olika tonlägen. Folk kan uppfatta min ton fel ganska lätt och tro jag är arg eller liknande fast i själva verket är det bara jag som person som använder mig av att högre toner i rösten för olika saker. Precis som vissa djur använder ljud och kroppsspråk så gör jag samma. Alla uppskattar inte det men jag kan slappna av ganska lätt om barn skriker och gapar.  Jag är däremot ganska övertydlig men JA OCH NEJ!  Gillar inte tjata utan är rak på sak oftast. 

Hur kan du vara så lugn? Det får jag ofta höra och det är nog att barn ska vara barn också i mitt tycke. Saker går som det går ibland och jag är selektivt vaken på saker omkring mig. Talar någon till mig rakt i ansiktet i en diskussion kan jag selektivt försvinna för att kontrollera och fokucera hörseln på barnen.  Många tror det är  kaos att ha adhd och vara papp tex, men jag har inte dom problemen. Mina problem är nog mer att sköta rutiner och att inte hinna få in andra saker i det schemat.  

Finns det som skyller att vi med adhd inte kan ha barn. Då motsäger jag det direkt och hävdar motsatsen. Jag är inte perfekt men barnen går före mig!  Jag dricker inte för jag gillar inte bli full och jag vill inte visa mina barn en bild av problem som alkohol ger. Ett glas till maten hos gäster ok någon gång sen räcker det. Jag kommer aldrig börja ta droger för det är inte jag heller.  Har mycket kontroll över saker just för att jag är förälder och jag vill inte att mina barn ska leva och växa upp i en miljö som inte är acceptabel. Jag Arbetar och har samma arbete sedan många år tillbaka på samma företag och lika va det innan. Mina drömmar om fighting karriär la jag åt sidan trots att jag skulle komma långt om jag velat.  Jag tar min egna tid ibland men vill alltid hem!  

Jag kan bli känslosam för jag är människa! Jag kan bli arg ledsen glad och allt normalt men blir jag arg skäms jag direkt och visar det.  Jag har sedan min diagnos kom på papper arbetat stenhårt med adhdlivet och gör framsteg varje dag.  Första året va lättnad ihop med sorg och alla måste få sin tid att bearbeta en tung sak precis andra behöver tid att smälta sorg av olika slag.  

Hela livet har jag känt ett utanförskap, jag har tagit stryk fått skit av olika former i onödan och ändå stått upp! Jag lär mina barn empati och att respektera alla!  Oavsett bakgrund oavsett diagnos eller handikapp är vi alla människor med hjärta och mina barn vet att jag bryr mig mycket om människan!  Alla ska respekteras. 

Det va lite korta ord om adhd och pappalivet!