Jimmy Striger adhdpappan

God jul alla läsare! 

Önskar alla läsare en riktigt God Jul! 

Ta väl vara på denna afton och dela med er av kärlek och vänskap. Försök se julafton från hur barn vill att julen ska vara och se ut. Kram alla läsare och god jul önskar jag adhdpappan. 

  

Drick med måtta på doppardagen

Dagen stress innan doppardagen här!

Jag är ingen fanaktiker av juletider men det kanske är för jag verkligen inte tycker om stress och att det aldrig blir lugn och ro en afton som denna. Alla ska åka till höger och vänster hela tiden och folk ska enligt tradition dricka.  Drick med måtta snälla alla vuxna och låt inte alkoholen förstöra för er och era barn. Inget barn ska behöva se sina föräldrar på fyllan!  Så ge tomten alkoholfri glögg nu eftersom han ska hälsa på många barn på Julafton 🙂 

God jul alla! 

  

Träna med Sveriges bästa proffsboxare! 

Idag fick klubben stort besök av Sveriges bästa proffsboxare! 

Can you Dig it ”Yigit”. Kom och besökte Haninge boxningsklubb idag vilket fick alla grabbar att le och skina upp!  Riktigt fint av brorsan att hälsa på alla på klubben, Anthony är en kille av stort hjärta som gärna besöker skolor mm och delar med sig av sin resa i livet.  Anthony är ett levande bevis att inget är omöjligt oavsett bakgrund, ett OS i bagaget och obesegrad i proffsboxningsringen. Han är topprankad bland världens topp redan och karriären att bli bäst i världen kommer!  För mig är han bäst i Sverige helt enkelt! 

Anthony höll plattor för mig som idag. Testade Southpaw idag, precis som han själv är, southpaw betyder att man står med höger handen före vilket bli tvärtom vad jag annars gör.  Riktigt kul att få tänka och använda hjärnan mer än muskler och kondition, de va flera år sedan jag körde plattor där man bli tillrättavisad och korrigerad för lilla minsta. Skillnaden från proffs och amatör är stor faktiskt och det är det där extra centrimetrarna med pressission och exat teknik som är extra. Även Whilliam min son körde några ronder vilket va en upplevelse för honom. 

Lekte även med gamla klubbkamraten och körde lätt sparring  med (Amir) från Dalens boxning. Riktigt kul träning och fasen vilken energi jag börjar få för träningen igen. 

   
    
    
    
    
 

Nordic fight night 

Denna helg har haft tema boxning 🙂 

Har tränat i helgen så hela magen och bålen mår där efter också men helgens stora va iaf Nordic fight nights gala i Nyköping där vännen Anthony Yigit slog den forna världsmästaren Demarcus Corley som kände att han inte kunde stå emot Anthonys kraft och snabbhet. Obesegrad som proffs mot toppen av världseliten! Can you Dig it 🙂   Så glad att Anthonys mamma och moster med dotter äntligen fick se honom i proffringen live på plats. 

   

Anthony Yigit ”Can you Dig It

  

Anthony Yigit and Demarcus Corley

  
    
    
   

Adhd och våld  

Vägvalet är avgörande! 

Kicken blicken och känslan att lyckas snabbt fanns där lika som tankarna på att aldrig hamna fel i systemets kanaler.  Ska plocka den där jäveln skriker hela kroppen men hjärnan säger nej då allt negativt kommer slå tillbaka. En känsla att vilja smacka till någon är helt normalt men Steget att göra det måste inte bli av, så jag väljer att stå utanför och backa bakåt.  Vi har alla hamnat i konfrontationer och vi alla är inte alltid överens med varandra, för vissa spårar det totalt tyvärr men andra viker av innan. Mina val är att inte kliva rakt in om det inte ha handlar om liv å fara för andra.

Bang sa det i skallen och över nyckelbenet samt ryggen då basebollträt satte sig på min kropp, kände ingen smärta alls, jag blev varm och tänkte ”ah ha” e det så här det känns innan det brast för mig och jag explodera!   Ett uppvaknande!  Samtal hos konstapeln och kurser på Fryshuset om våld och dess verkan forma mig att ta avstånd från våld och det lärde mig respektera mig själv som andra, prästen som ringde mig i min ungdom som lyssnade och stötta mig i tider då man va ung, vilsen och ensam mot hela världen.

Ord, smällar, sparkar samt hot och ren mobbning fick mig aldrig ge tillbaka men visst sitter tankar idag på varför jag aldrig svara upp, vad hade hänt då med mitt liv då tro om jag hade svarat upp på samma sett. Förmodligen hade jag blivit en av de som ger sig in i leken och allvaret direkt istället för att tänka på konsekvenser. Aldrig gillat livet bland alkohol och droger aldrig sett upp till det trots att de funnits runt hörnet helt öppet om man velat.  Skolan sket sig men inte drivet att överleva utan problem där jag alltid tänkt att allt löser sig.  Mina impulser har nog varit att analysera saker och att tänka brett innan och om just konsekvenser på saker och ting.

Adhd diagnosen med empati och känslor men människor glömmer bort att diagnosen ofta är mixad av andra diagnoser störningar eller sjukdomar där tex detta saknas men trots det får själva bokstäverna adhd stå i skuld trots att det kanske inte ens har med ett fel beteende att göra.  Jag men bara adhd och inget annat varför kan jag tänka innan och varför kan jag lära mig att inte kasta mig in i allt negativt som finns, varför är jag inte inblandat i våld droger alkoholproblem etc som folk oftast tror att man med adhd normalt ska va.  Bra fråga för många,  men för mig handlar det om att tänka innan och på konsekvenser av allt man gör i livet, och som vuxen har jag ett ansvar att ta punkt!  

 Ett viktig val Jag valt i livet är träning!   

 

Svek och irriterad 

Satt och skrev idag och kom av mig!  

Blir så irriterad på mig själv då jag skriver men kommer av mig på allt runt omkring. Jag tappar fokus på bloggen men kanske eftersom jag inte har så mycket som motiverar eller gynnar mig gällande att skriva så öppet om det dagliga adhd livet. 

Motivation är en stor viktig nyckel om man har adhd, finns den inte ja då blir inte mycket gjort.  Jag känner mig bara som en tom jävla ihop knögglad läskburk typ.  

Hade ett möte jag såg framemot igår med ett produktionsbolag men det sket sig då ena personen som skulle komma med har svårt att kommunicera och komma till saker.  Jag liksom tappar suget på göra saker då och att förlita mig på andra är bara ge upp, man ska kämpa för sitt eget och hjälpa andra som behöver en, så enkelt är det bara. 

En hel vecka ganska nere nu, låg och irriterad, så låg att jag brann av på en viktig person på jobbet men inte helt obefogat då jag inte tolererar typiga attityder och strul som egentligen ska vara självklart.  Känner mig sviken av jävligt många på företaget, speciellt sedan jag fick min diagnos. Innan hyllades jag och skulle tex få hålla kursen men sen efter min diagnos kom ut va jag luft.  Kollegor har sprider påhittat skit om mig och fegsnackar som små skvaller kärringar utan kunskap om mig med min diagnos. Skrattar åt snacket egentligen men känner mig utsatt på sitt sett. Tur det finns änglar också på jobbet som gör allt trevligare som backar mig.   Jag hör och jag ser, jag får information och jag glömmer aldrig!  

Jag kommer tillbaka och ska försöka skrivande det jag höll på med tidigare som handla om lite val jag gjorde i livets yngre dagar. Lite svek och irritation känner jag nog bara. 

NFED) något fel e det!