Klagotimmen

Jag börjar bli riktigt less på den här behandlingen nuuuääää…
Medicinen som jag tar morgon och kväll förstör mitt liv på följande sätt:

Ungefär två minuter efter att jag tagit den får jag sprängande huvudvärk – det känns som om det sitter en yxa mellan mina hjärnhalvor. Det känns som att mina ögon pressas in mot hjärnan, som i sin tur pressas upp och igenom skallen, som en jätte-maskros. Jag blir påmind om smärtan vid varje pulsslag. Tur att jag har så lågt blodtryck hehehe…

Samtidigt blir jag helt disorienterad, oskärpt, min hjärna går i sloooow mootionnn. Som en före detta proffsboxare… Men det är bara 6 dagar kvar nu.

Det är alltså inget schysst rus jag snackar om här, man blir låg och så ligger man där nere och försöker livsenergi. Man förbrukar den lilla energi man har i försök om att nudda vid det, men det saknas exakt så många millimeter för att man inte ens få en stöt.

Komiken forsätter; i denna skrivande stund sittligger jag i en soffa med träningakläderna på, som ett blött höstlöv som fastnat för jordens dragningskraft.
Det var mitt huvuds idé att gå och byta om, men fortsättningen på den handlingens sidor revs i protest sönder av min kropp.
Så nu ligger prestationsförmågan från hjärnkontoret uppe på sitt rum och tjurar – påstår att jag är värdelös.

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *