Har insett att jag är ganska värdelös på att uppdatera något men det är mycket som snurrar för tillfället. Har sagt adios till allt som heter ”socialt liv” i nästan tre veckor och för stunden bosatt mig med anteckningar och en utav de tradigaste (engelska) böckerna i project management. Är det något de borde ändra när det kommer till universitetsstudier så är det kurslitteraturen. Vissa böcker, som den här, är inte ens värd mödan att bränna upp. Förstår inte hur de på fullt allvar tror att man ska orka läsa en bok på nästan 600 sidor inom loppet utav två veckor, på engelska. Det är inte så att vi pratar pocket-size på sidorna heller. Lägg till 6 vetenskapliga artiklar på minst 10 sidor vardera och som dessutom är på engelska. Är det konstigt att man får panik?
Tenterade den första av tre tentor i onsdag och fingers crossed så hoppas jag att det i alla fall gick bra. Har gett mig fan på att klara alla tre jag har nu innan skolan början så att jag bara har redovisning B kvar att skriva innan jul. För att säga det milt; herregud vad lycklig jag kommer vara om drömmen blir sann. Hard work framöver. Challenge accepted!
Höll på att ge upp allt plugg till den här tentan för någon timme sedan. Det är svårt att se något ljust när man sitter nergrävd i alla papper. Började lyssna på Cimon Lundbergs och Cissi Wallins radioprat om panikångest och insåg vilka problem jag ställt till det för mig själv. Hur lätt man dessutom gör det. Man inser inte hur allvarligt det blivit förrän det är för sent.
Visste ni att jag läser till civilekonom? Well, nu vet ni!