Är det ”normalt” att en inte ens tvååring tror på spöken, kanske har han ingen aning om vad det är, men under ca 2-3 veckor nu så har han ”sett” spöken. Han säger att det finns spöken och han ser dem, men att dem inte är farliga och att vi ska krama dem. Sen när vi var i lekparken för en vecka sedan så sa han att det var ett spöke i stugan, snacka om att jag blev nojjig när han ville att jag skulle gå in där och äta ”mat” med han. Senast nu imorse nämde han spöket i lekstugan. Hmm… jag vet ju att barn blir mörkrädda runt 3-års ålder, men är det så att även de yngre kan tro på spöken?
Ska nog ta och söka på det där och se vad jag kommer fram till.
Det där känner jag igen. Sonen pratar ofta om spöken oxå. För några veckor sedan så kom han in i sängen o sa att han inte ville sova på sitt rum för det var ett spöke där. Sen pratar han ofta om att det är spöken i våran bastu etc.
Ibland blir man lite nojig och tänker- shit..tänk om det verkligen är så att han kan se sånt. Vem vet..barn kanske har ”ögon” för sånt?
hoppas vi ses på minglet sen idag =)
Bianca leker också med ”spöken” och låtsaskompisar 🙂
oftast är det ju barn som ser övernaturliga saker, så troligen är det andar där som han ser men inte ni vuxna.. 😛
Colin ser också ”spöken” En gubbe som spökar hemma hos oss och knackar i väggarna. Han var rädd för det förr kunde bara hoppa upp i famnen från ingenting och peka åt ett håll och säga dum gubbe och visade hur han gick och knackade med käppen. Fler grannar hör visst att det knackar i väggarna. Colin är ju två och det är nog inte ovanligt.